137 män av samma led, varit i bruk, alltsedan detta landskaps dalar [o: Dalarne] började bebyggas. I våra dagar hava alla stadsbor och medlemmar av prästerskapet utan åtskillnad det privilegiet^, att deras hustrur och döttrar ärva hälften tillsammans med männens arvingar och med bröder, vilken arvsrätt allmänt var i bruk hos goterna i Spanien.^ Samma privilegium innehava enligt urgammal sed invånarna i Värends härad i landskapet Småland, vilket de anses hava emottagit av Hakon Ringh, Då nämligen kvinnorna i detta härad i en strid^, som var den största som utkämpats i Norden, gjort en ^ Detta köpstadsbor och prästerskap tillkommande privilegiumav lika arvsrätt för man och kvinna har, vad prästerskapet angår, uppgivits härstamma från en överenskommelse på 1572 års kyrkomöte i Uppsala; se häromJ. E. Almquist, Förarbeten till Sveriges rikes lag 1666-1686 (Uppsala Universitets Årsskrift 1933: Juridik i), s. 81 not** och Strödda bidrag till civilrättens historia (1953), s. 38. 1 den följande diskussionen hava uppträtt dels S. Kjöllerström, Johan III och Kristi lekamens fest (K. Humanistiska Vetenskapssamfundets i Lund Årsberättelse 1954-55, It I955)t s. 3 ff. och dels B. Rydelius, Prästeståndets hka gifto- och arvsrätt (Rättshistoriska studier, Bd 2, 1957), s. 234-245 och hävdat, att bestämmelser härom stadfästes först genom 1647 års privilegier. Se vidare G. Hafström (SvenskJuristtidning, Årg. 43, 1958), s. 272-304. ^ Lex Wisigoth. 1. IV. t. 2. c. 1-20 (ed. Lindenbrog, s. 78-85). ® Med denna största i Norden utkämpade strid åsyftas det i sagan mycket omtalade Bråvallaslag. I Stiernhööks källa är det förlagt till Värend i Småland och uppgives gälla avvärjandet av ett anfall av den danske konung Harald Hildetand. För sin under Blendas ledning gjorda tappra insats till hembygdens försvar s ägas Värends kvinnor hava av sin konung Håkan Ring sombelöning crhålht samma arvsrätt sommännen, en uppgift somStiernhöök emellertid betvivlar. Om den småländska versionen av sagan om Bråvallaslag, sådan den upptecknats eller rättare sagt uppdiktats av Petter Rudebeck (f. 1660, d. 1710, en brorson till Olaus Rudbeck), sej. Svennung, Petter Rudebeck. Ensägensamlare i Småland pä i6oo-talet (Saga och sed. Kungl. Gustav Adolfsakademiens årsbok 1954, tr. 1956), s. 8-28. Den i den isländska litteraturen och hos Saxo förekommande skildringen av Bråvallaslag har mycket sysselsatt de nordiska fornforskarna och filologerna. I anslutning till ett uppslag av K. Stjerna har B. Nerman, Studier över Svärges hedna litteratur. Akad. avh., Upps. (1913), s. 74-88 hävdat, att striden, den avgörande striden, mellan svear och götar i verkligheten stått i Östergötland och lokaliserat platsen närmare till trakten kring Vadsbäcken, där den mynnar ut i Svinsundsviken på norra stranden av Vikbolandet. I sin skarpsinniga uppsats Vagi fluvius och Vata. En historisk ortnamnsstudie (Namn och bygd, Årg. 5, 1917, s. 52-86) har E. HjXrne lämnat, jämte egna bidrag till problemets hyfsning och lösning, en vittbhekande översikt över den mycket omfattande dittills förda diskussionen mellan forskarna. Den —som det efter hans död visat sig —förtjänstfulle privatforskaren T. Hederström (f. 1843, d. 1915, under flera årtionden lantbrukare på Vikbolandet) efterlämnade ett stort vetenskapligt manuskript, vars existens han ett år före sin död hade omtalat för en vän från gymnasieåren i Stockholm, då em. medicine professor i Uppsala. På dennes initiativ började Nerman 1917 publiceringen av valda partier av det efterlämnade verket »Fornsagor och Eddakväden i geografisk belysning», vars första del, behandlande trakten av Motala ströms nedre lopp och Bråvallaslag, utkom av trycket sagda år. Hederströms åsikt är, att striden i verkligheten stått mellan svear och götar (förstärkta med danskar) och utkämpats såsom sagans Bråvallaslag ej långt från Strömmen på slätten kring Resebro och Herrebro mossor i Borgs socken omedelbart sydväst om nuv. Norrköping. Enligt vad B. Nerman uppgiver i Inledningen tiU den av honom år 1919 utgivna 2:a delen av Hederströms verk hade den i :a av kritiken mottagits »med mycken välvilja». Den mycket produktive Östgöta-, särskilt Norrköpings-forskaren A. Norden har emellertid i ett flertal sammanhang, speciellt i skriften Några bidrag till Bråvallaslagets bygdegeografi (1918), helt underkänt Hederströms lokalisering av Bråvallaslaget och själv sökt leda i bevis, att platsen är att söka på »Bråvallama», dvs. slätten norr omNorrköping framtill Kvillinge
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=