RB 2

135 icke ett starkt, men ändock något skäl kan ligga bakom: liksomnäm- 184 ligen i första led fader uteslöt moder på grund av könet, son dotter eller broder syster, skulle tvärtomi andra eller tredje led detta vad könet angår uppvägas. Denna arvsordning har bibehållit sig i vissa arvriken, med undantag av att riket icke delades. Med denna rätt vilja konung Filip II av Kastilien och hans söner skydda konungariket Portugal mot dess nuvarande konungar, hertigarna av Braganza; ehuru de senare härstamma från en broder och de förra från en syster [o: bägge barn till konung Emanuel den store], fanns emellertid, när arvet blev ledigt, på hennes sida en ättling av mankön, som alltid har företräde framför kvinnokönet i samma led.^ Utöver dessa led utesluta antingen närmare fjärmare eller, omde stå till den döde i lika släktskap, descendenter ascendenter, män kvinnor eller de från män härstammande dem, somhärstammafrånkvinnor. Ta gangerhatter til, och hufwa fraan, förvthan thön Syskon seen. Likaså i allumalffdumtaker then sig taal i manna alff, och qwinna allff ganger fraan, ähn dhe ähru badir ämmar och badi mankiön.2 Den vacklan i lagen, somhär kommer till synes angående kvinnors arvsrätt, vilka än få ärva, än uteslutas, har emellertid sitt ursprung i blandningen av gammal lag med ny. Ty före Birger Jarls tid ärvde 185 syster icke ens en tredjedel med broder, vilket också brukades hos sachsarna^; och denna arvsbestämmelse har varit gällande även enligt den gudomliga lageiP, för ätternas vidmakthållandes skull, vilka äga ^ Då Portugals gamla konungaätt (inkl. det s.k. oäkta burgundiska huset) år isSoutslocknade, tillföll dess krona bland de feni pretendenterna konung FiUp II av Spanien, dotterson till Portugals konung Emanuel den store.f 1521; en huvudpretendent vid sidan av Filip II var då Emanuels sondotter Katarina, gift med hertigen av Braganza.Under FUip II ;s sonson FiUp IV gjorde Portugal 1640 uppror och uppsatte på tronenJohan IV, hertig av Braganza, f 1665, en sonson till den nyssnämnda Katarina av Braganza. * Då denna från Östgötalagen, Ärvdabalken kap. 3 hämtade text hos Stternhöök framträder i särskilt dåligt skick, må den här anföras från ed. princeps (1607), bl. XXXIIID: ... tha ganger hatter til, ok huwa fran ... Forvtan thön sydskene sen ... Ok i allum ärfdumtha taker thän sumsik täl a manna alf, ok qwinna alf gange fran: Än ther äru badhir ämnär ok badhe mankyns. Övers, av E. Wessén, 1933: »... då går alltid hatt till och huva ifrån ... utomdå de äro syskon ... Och i alla arv tager den emot, somräknar släkt på mansidan, och kvinnosidan går ifrån, omde båda äro lika närskylda och båda av mankön.» ® Denna enligt viss tradition i Sverige före Birger Jarls tid för kvinnor rådande arvlösheten härskade även hos sachsama; se Lex Saxon, c. 7 (ed. Lindenbrog, s. 476): »pater aut mater defuneti fiho non filia: hereditatem rehnquant»; »avliden fader eller moder må lämna arv åt son, men icke åt dotter». —Lika arvsrätt för man och kvinna gäller i Sverige från år 1845. * Ominnebörden av uttrycketjus divinum, lex divina osv. se ovan s. 132 not 3 ochR. Josefson, Guds och Sveriges lag (Uppsala universitets årsskrift, 1950:8), s. 6 ff. —Före reformationen representerades naturligtvis lex divina av Mose lag ochjus canonicutn.

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=