RB 2

134 kvinna, fem tolftedelar^; men kvinna, som härstammar från man, ärve två tredjedelar, och kvinna, somhärstammarfrån kvinna, en tredjedel, när de nämligen i lika led kallas till med den romerska rätten, men skiljer sig från vår Landslag däruti, att föräldrar tillsammans med sina barn blott dela arvet lika efter antalet personer, dock på det sättet, att om moder ärver tillsammans med bara söner eller tillsammans med både söner och döttrar, ärve hon lika mycket som en son, men omhon ärver tillsammans med bara döttrar, ärver hon icke mera än en dotter. Vid bröders eller systrars 183 arv utesluta nämligen även helsyskon alldeles (halv)syskon på fädernet och mödemet emot vår Landslag, som tillåter dem, huru många de än äro, att tillsammans med sina helsyskon ärva, men blott en fjärdedeh; på huru liten bilhghet detta stöder sig, kommer det att givas tillfälle att säga senare. Med svagare motivering består den övriga arvsrätten, somöverensstämmer varken med den romerska civilrätten eller med svearnas lagar, men åtminstone med sachsarnas och isländarnas forna rätt. Istadarätt synes den icke medgiva ens i rakt nedstigande linje, utan tager alltid leder och kön med i räkningen, något som även sker i Västgötalagen, men skiljer sig från demia dock däri, att vid konkurrens mellan descendenter, ascendenter och sidoledssläktingar i första led descendenterna visserligen utesluta alla de andra och ascendenterna i sin tur sidoledssläktingarna. Sålunda låter den den avHdnes fader ärva näst efter son eller dotter, moder näst efter fader, broder näst efter moder, syster näst efter broder, sonson näst efter syster; att med lika lotter ärva en avliden tillåter lagen sondotter och dotterson, morfader ochfarmoder, systerson ochbrorsdotter, änskönt —omendast dessa i rakt nedstigande hnje konkurrera —visserligen ^ Av ett liknande misstag använder Stiemhöök det latinska qtiictmx, vars vanliga, etymologiskt mera genomskinliga form är quincunx (av quinque, ’fem’ och uncia ’en tolftedel av ett as') och som betyder 5/12, som översättning av fomsvenskans fembtung. * Detta är en översättning av Stxernhööks latinska tolkning av den av honom anförda fomsvenska texten. E. Wesséns övers. (1946; s. 390) lyder: »Är en man född av kvinnosidan och en kvinna av mansidan, då tager kvinnaUka mycket som man. Är en man född av mansidan och en kvinna av kvinnosidan, då tager han fyra lotter och hon femtedelen. Omen kvinna är född av kvinnosidan och en man av mansidan, då tage den två lotter, som är född av man, och den andra en tredjedel.» Då Stiernhöök icke riktigt till latin översatt den av honom icke heUer alldeles riktigt anförda fomsvenska texten, har stor villervalla uppkommit. Med Schlyters fomsvenska text och Wesséns övers, av denna äro dessa svårigheter undanröjda. ® För den följandeframställningen av landskapslagarnas och landslagarnas arvsregler hänvisas till Holmbäcks synnerhgen ingående behandling i monografien Ätten och arvet enligt Sveriges medelddslagar (1919). En jämförelse mellan Stiernhööks framställningar och landskapslagamas bestämmelser låter sig icke göra här. * Kristoffers Landslag, Ärvdabalken kap. 9. .2 Östgötalagen* överensstämmer i detta arv

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=