75 lummc'l och ulan all lillsäf,'a arrestanlerua alt uppslif'a, Ixu jadi' ihcmI karl>asc'n slå i sänf^arna, därvid han trälladc' hjonet Löhman, som låj,’ niistan naken; all hon hiirav med förskräckelse nppväekt, efter en kort stund hlivil sjnk och t“j fiirmått karda samt saj^l hon trodde att Pettersson slai,Ml döden på henne; att hon omkrinf’ kl. (> f.m. fått en häfti},' frossa och, efter det hon lai’t sig, svåra ])lågor som röjt sig genom ett ohyggligt vrålande oeh fradga kring munnen lill dcsss hon kl. 12 avlidit. ^Mttnet .Schmidt hade jänniil sett tre r(")dhlå strimmor på den slagnes vänstra hrösl. Då likväl icke syntes styrkt, att Döhmans död varit en följd av vaktmästarens slag, iindslapp denne med 14 dagars fängelse vid vatten och hrcid samt en allvarsam varning. Den oheskrivliga råhet, som av denna la\la vitsordas, helager oss möjligheten av att tro jcå någon verklig fångvård i delta förhältringshiis.^'* I']ii längre' D'ir.svarsskrivc'l.sc' från Petlc*r.sson ineci anledning av yllerligarc' l'<")r.sc‘c'l.ser från hans sida 1791 l)elyser andan av inlriger oeh oordningar pa spinnlinsel under Bjcirkinans sisla lid där. Pc'lh'i'sson hade anklagals feir vållande till Ire manliga arreslanIc'i's. Westrin. Dahlin oeh Lagman, rymning från spinnhuset natlen mellan den 14 och 15 augusti 1791. Pettersson hade den 1(> på ('ftermiddagen hlivil fcirhcird i)å spinnhuset av en grupp herrar nu'd sjiilva polismästaren Liljc'nsparre i spetsen. Petterssons hårda framfart med dem som senare rymde hade varit en anledning till rymningc'n. Pettersson fc'crnc'kade detta oeh säger i skrivelsen. »\4darc‘ oeh då hc'rr lagmannen oeh riddaren Liljen.s[)arre cäverhopade mig nu'd de hårdaste ord, okväden och fcirehråelser, så heriillade Jag huruledes Westrin om scindagsafton idi corps de gardc'1 fcirtärde civerflckl av hriinnvin som på förra arrestanten (irlegrens kostnad hämtades från vaktmästaren llyhinett, varav Wc'slrin hlev civerlastad och överfcill mig mc'ci otidigheter, c'der och svordomar, saml när Jag befallde honom gå in i sitt rum satte sig diiremol, hotade mig med sin krycka och sökte tillfälle att med densamma få slag på mig, varunder han visade en så stor hitterhet, som hade han i uppsåt att nuirda mig: icke dess mindre drev jag honom in i fcirstugan. där han fcill omkull och stcitte sig i)å armen, och da jag äntligen fått honom in i rummet och tillsade honom all liigga sig f(">r att sova hort ruset, eftersom han överhuvud c'j kunde arbeta, så log han kardan och hotade mig samt slog omkring sig, idhrasl i grova eder, sprang av stolen, slog mig i ansiktt'1 och på armen med karcian, varav blånad länge syntes.»
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=