74 hjälpare. Han horde oekså. menade han. la samma värdighet och belordringstiir sompastorn vid Danviken. Önskemålen resulterade endast i en blygsam hmefiirbätlring och kyrkoherdes titel. Hjtirkman blev trän början hans fiende och blev utsatt för anmälningar av olika slag. Kffer en rymning av nagra arrestanter som sysslade med alt bära ved frän bryggan till spinnluiset pästod Xeander att Bjiirkman ej hade rätt att använda dem till sädant arbete. Av många hos kollegiet förda protokoll framgår att Björkman f<")r att skydda sig mot Xeander vid flera tillfällen begärt kollegiets skriftliga bevis pä vissa detaljbefogenheter. Smäfutligheter som allt detta präglade spinnhusets vardag under (h‘t slutande 1780- och börjande 170()-talel. en tid dä rymningar och andra oordningar också var vanliga, som var att vänta vid den rådande oenigheten i ledningen. l'hi annan vedersakare hade Björkman i vaktmästaren vid spinnhuset Petter Pettersson.som tycks ha varit en utomordentligt dålig människovårdare. om nu några krav på god människobehandling j)å den tiden skulle ha ställts. \’id en besiktning av spinnhuset i oktol)er 1784 inhämtade kommerskollegiet »att vaktmästaren vid spinnhuset Pettersson dels med mycken hårdhet och ofta utan anledning slagit fångarna; för främmande personer, som bes()kt inrättningen upprepat och på det svåraste utmålat vars och ens brott: brukat dem till enskilda hushållsgöromål. till dem birsålt brännvin och starka drycker samt emot ringa betalning inl()sl mat av arrestanterna. vilket allt stred mot kollegiets för honom utfärdade instruktion. Pettersson, som anmäldes »i förmakel vara tillstädes», blev inkallad och jämte allvarsamföreställning åtvarnad att bir sådant alltid taga sig till vara, så okärt honom vore att vid birsta tillfälle han därmed ytterligare beträddes, genast skiljas från dess befattning vid spinnhuset».^■‘ Varningen birefaller för var tids sätt att se som en obegripligt mild reaktion, vart och ett av brotten hade bort räcka för avsked. Pettersson hade emellertid iin griivre brott bakom sig. som också bediundes med mildhet. Wieselgren berättar:^'’ Vi tillåta oss ur haiutlingar i ett 1783 anliängiggjort mål mot spinnluisvaktmästaren l^ettersson anföra några drag. Målet rörde ett upi»- kommet rykte att något spinnliuslijon skidle genom misshandel ljutit döden. Bland avliörda vittnen l)erättar en kvinna Bydl)erg: att tion kloekan 4 på morgonen stod vid sin spinnrock, då vaktmästaren iid<om i
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=