RB 18

148 sig över den l)land menige man förekommande genomsnitfliga knnskapsniviin. Jag hade under den tid, jag var lärare på Långholmen mer än en gång tillfälle att konstatera detta. Redan har jag antytt, att jag vid mitt tillträde av hefattningen förvånades över den kunskapstörst och stora läslust, som förefanns hos måuga fangar. Del fauns faktiskt en och annan, som tycktes ha lärt sig långa avsnitt ur t.ex. Kryxells svenska historia så gott som utantill. I räkning hunno åtskilliga längre än sina lärare. Även i språk förvärvade sig en del ingen föraktlig kunskap. Åt detta senare studium ägnade sig förnämligast sådana, som efter strafftidens slut ämnade emigrera. På 1890talet fanns del på Långholmen mellan sjuttio och åttio livstidsfångar, och för att tillfredsställa dessas läslust var det nödvändigt att hihlioteket ständigt förnyades. Dessa livstidsfångar hunno under de tjugo å tjugofem ar de i oavbruten följd vistades i fängelset att läsa metervis av littei'atur.» Gasbelysning och telefon på Långholmen tillhin- ett senare skede, men före telefonens tid fungerade från 18ö() en direkt telegraflinje mellan fängelset och polisvaktkonlorel vid Adolf Fredriks torg. Den drogs först pa stolpar hela vägen men lades från 1878. där så knnde ske, medelsl isolatorer pa hustaken. Långholmen hade, trots Ahlstedts bemödanden i)å 165()-lalet. i stort sett varit en kal och bergig ö. särskilt på den norra sidan. Några griina partier såg man just inte från Mälarsidan, och pa 1870-talet tyckte stadens myndigheter, som jn ägde all mark pa Långholmen utom fängelsets område i öns centrum, att det skulle se trevligare nl för alla resenärer som nalkades Stockholm västerifran om de såg litet grönt i stället för grå och kala klippor. Drätselkammaren beslöt 1871, all lera som genom grävning och muddring erhölls vid anläggandet av en strandskoning vid Barnhusviken, skulle läggas npp på Långholmens norra strand. Dessa arbeten avslutades 1878. Aret därpå besliils nppmuddring av Pålsundet till 8 fots djup, och 1877 heter det: »En stor del av den i Pålsnndel nppmuddrade lera har blivit uppförd a Langhohnsbergen och där utbredd för blivande planteringar». Del rörde sig om 5 500 kbni och samtidigt lades 2 800 kbm som fyllning innanför strandlinjen mellan Långhohnsbron och Björkhagen. Ar 1882 fördes över 10 000 kbm mndder till Långholmen och breddes ut pa bergen på en yta av 12 500 kvm. Detta mndder kom från Klara sjö.^® Det är dessa händelser, som Strindberg skildrar i sin för-

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=