;n skulle ha sett törborf^at inom lyekta dcirrar. Rådet oeh ständerna hade på allt sätt sökt undvika denna Iråga, icke därför alt de icke hade skiil fiir sill handlande ulan fiir alt uppehålla inre sämja enighet och ro. Xu sliilldes emellertid direkt och måste hesvaras frågan, om hertigen pa grund av testamentet och fullmakten med rätt och fog kunde kräva marskämhetet och fiirmynderskapet. Adolf .lohans skiil heslredos icke. Tviirlom medgavs att de voro sanna och l)eriittigade. Men mot dem sattes en enda avgiirande omständighet. Testamentet var icke något annat än en prouisioiidl fiirordning. Det var icke fullbordat, ty det var icke tillkommet och framlagt med rads råde, icke imderleckiial av råd och stiinder, icke fullkomnat i riksdagsbeslut. Ständerna hade begärt, alt Karl Gustav skulle draga försorg om provisional Intel fiir soneu, och denue hade fiirordnat provisionaliter. hiftersom testamentet var provisionalt, borde också fullmakten betraktas på samma siilt. Adolf .lohan hade genast efter kungens d(")d i Giitehorg, innan testamentet ännu huunit priivas, sökt tillägna sig större hefogeiiheter äu som lillkomme rikets marsk. Detta hade föraulell råd och ständer att noggrannare (än de ärnat) priiva, om han enligt fundamenlallag, Karl Gustavs kungafiirsäkran och adelns privilegier vt)re berättigad att inneha ett av rikets främsta ämbeten. Pnivningen hade visat, all detta icke syntes vara fallet. Råd och slånder, som varit så fåtaligt fiirsamlade i Gcitehorg, hade då icke kunnat finna på bättre råd än att skjuta upp saken till nästa riksdag. Av Adolf .lohans påståenden om Slockhohnsriksdagen alt sliinderna icke givit sig tid att överlägga om testamentet och icke genom något beslut dödat och upphävt det, behövde det fiirsta icke henuitas, därftir all det var Kungl. Maj:t och envar väl veterligt, med vilken omsorg dessa iirenden handlagts. Gentemot det andra påslåendet genmäldes all Adolf .Tohan ju själv fiirklarat, att testamentet i mycket IViljls och godkänts. Det hade ingalunda diidats eller upphiivts. Aöul som skett var, alt det som gjorts provisionaliter och till ett interim hade reducerats till sin rätta gång efter rikets fundamenlallag. förra regeringsform och privilegierna. Då testamentet var en provisional förordning, underkastad stiindernas prcivning, hade dessa kunnat iindra ännu mera i det. Av vtirdnad för den diide konungen hade de dock hil)ehållil
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=