32 nästan allt annat, iin det som gällde Adoll Johan. Skiilen till att delta IVirkaslals var dels hertigens npptriidande i Clölehorg, dtJs den risk l'ör d(‘n omyndige konungen en sädan ställning t'()r hertigen kunde innehiira. särskilt med hänsyn till den innehcnd som hertigen muler aheropande av hlodshandet syntes vilja inlägga i denna. llerligiai var visserligen koiumgens 1'arhror men hade pä intet siiti ])a grund hiirav eller i krall av nagon rikets slatlga nägonting alt hestiilla nu‘d Knngl. Majds oeh rikets angeliigenheter. De aheropade lagstadgandena om niinnaste hlodslVirvant gällde endast privatos oeh knnde ieke tillämpas pa koiumgens lininynderskai). l-äir (ivrigt skulle räd oeh ständer ha (inskat, att hertigen ieke tvingat dem till denna hirklaring oeh till all draga tram i ljuset, hnr illa han i delta mäl handskats med den godhet, som Karl (Instav visat honom. Hertigen hade hort besinna, alt han ieke knnde slcidja sina ttirmenta ansprak pä nägon riksens gamla oeh aj)j)roherade stadga nian endast pä en j^rovisional liirordning. Det var väl bestyrkt, att räd och ständer ieke saknat vilja att av vördnad lör den dcide konungen säväl i Adoll’ Johans som andra angelägenheter göra allt de knnde nian all eftersätta sin plikt mot Knngl. Maj:t och riket. Det var Adolf Johans eget ffirhällande, som föiranlett beslutet om honom, och därföir gjorde han sig själv värst skada genom all rfira i saken. had och ständer hade i Stockholm KiöO ordnat koiumgens fönmynderskap och rikets regering, som de med tryggt samvete ville föirsvara inföir (liid. och hade den tillföirsiklen. att det som var grundat pa Sveriges rikes forna statuter och sedvänjor skulle lända till koiumgens och rikets väUard. (lenoin denna skrift, som avtvingats dem. hade de inl(’)r hela den ärbara världen och alla efterkommande till information visat, att de handlagt hertigens angelägenheter efter Sveriges lag och stadgar och enligt sin plikt mot konungen och riket. De förklarade sig. pä del fastaste som ske knnde. vilja oryggeligen hälla det som pä sista riksdagen beslutats om förmynderskap och regering. Alla och envar och enkannerligen Adolf Johan hade att ställa sig denna föirklaring till efterrättelse. Skulle nägon nn eller i framliden understä sig att kvälja ett sädanl beslut, skulle han och hans anhang säsom tiirbcttorcs jxicis fniblicdc utan av-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=