174 tember 1()81, infordrad av konungen ined anledning av ständernas fiirklaring den 9 deeeinher 1(>8(). Rådets skrivelse innebar en i de (idinjukaste ordalag utformad anslutning till ständerförklaringen om rädets ställning och omregeringsformen samt avståndstagande från alla däremot tilläventyrs stridande yttranden.^" l'ppläsningen gav Wachtmeister tillfälle att än en gång tipponera sig mot den planerade skriften. Han ansåg, alt rådets skrivelse kunde tryckas. Det skulle vara tillräckligt, da denna skrivelse själv dödade protokollen. Det av SU gillade förslaget till skrift kommunicerades samma dag med inkallade representanter för biinderna. vilka av lanfmarskalken insattes i saken. Bönderna instämde, lackade fcir den vederfarna naden och anmodades att utse delegater att tillsammaus med de övriga stånden uppvakta rådet. Dppvaktningen fiir rådet ägde rumföljande dag (torsdagen) den 7 mars genom ett utskott l)estående av 12 representanter för vart och ett av de fyra stånden. Infiir denna fiirsamling underkastades radel den fiuåklmjukande vidräkningen med de gjorda utdragen ur dess egna protokoll. Såsom lantmarskalken framställde saken i sitt antVirande till radet. hade SU under överläggningarna om den sekreta proposilionen fåll anledning att ta befattning med ett tal som gick om en del betänkliga uttalanden, som skidle finnas i rådets protokoll. Man hade begärt och fått tillstånd att la del av protokollen och funnit mycket anstötligf tal i dem om Kungl. Maj:ts makt och myndighet, varhir man ansett det nödvändigt, att sådana anstcUliga protokoll skulle anmdleras. Själva huvudsakeu hade visserligen blivit rättad genom 1080 års fiirklaring om Kungl. Majits myndighet och höghet samt rådets ämbete. Men protokollen hade blivit liggande. Man ämnade genom en underdånig skrift anhålla om att Kungl. Maj:t ville låta aholera dessa protokoll men hade dessförinnan velat konferera först med rådet och sedan med samtliga ständerna. Därefter upplästes såväl protokollsextrakteu som den uppsatta skriften och 1602 års riksdagsbeslut om rådet. Lantmarskalken kommenterade uppläsningen med att den endast hercirde det vik- >■ Hi.st. Märkv. 4. s. 193 f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=