173 hail, kiiiide det I'iniias en och annan, soin icke så helt vore underrättad oni sin skyldii»het mot konnnj^en, oeh det vore häst att se till att var och en liniie veta sin plikt. Saklij't sett, understriik han, voro de huvudfräi^or, som berördes av anstötligheterna, redan tidigare avgjorda oeh fiirklarade. Vad det ini gällde, var endast annnlleringen av protokollen. Projektet till skrift, som därefter npjilästes, fiiranledde en diskussion i utskottet om skriftens innehäll. Meningsskiljaktigheterna gällde huvudsakligen, hur ingående anstötligheterna i protokollen skulle redovisas i skriften. Axel Waehtmeister gick här till angrepp och förklarade, att det vore oniidigt att upprepa »alla momenta, vari protokollen äro anstötliga». Saken skidle ju upp i ständens plena, och diir vore det olämpligt att niimna allt sådant. Dä det ansågs som crimen hesa' majestatis, borde det inte spridas hland alla och envar. Mot Wachtmeisters strävan att sä mycket som möjligt komma hort frän enskildheterna anfördes emellertid det vägande argumentet, att om något skidle anmdleras, måste det ju auges vad det var som var anstiitligt. Till denna mening anslöto sig både borgarna och priisterna i utskottet. Borgarna menade också, att det borde infiiras i skriften, »att några hava kallat sina bönder undersätare». Prästerna väckte fiirslaget, att man kunde foga extrakt av protokollen till skriften och sedan överlåta ät konungen, om han ville lata publicera demeller ej. Lantmarskalken ansåg, att det skulle bli för vidlyftigt att bifoga alla prolokollsextrakten som allegat till skriften och uttalade den fiirmodan, att konungen med hänsyn till eftervärlden skidle låta förfalla en reilogiirelse om saken. Till sist upphistes rådets skrivelse till Kungl. Maj;t den 6 sepförklaras det här, därav alt rådslierrariia icke endast velat råda nian oekså regera, liade inan heslntat. att deras makt ieke skulle siriieka sig liingre :in lagen angav, d.v.s. att de skulle råda konungen till det som de inför Gud visste vara honom oeh riket nyttigt, att de skulle styrka honom till all rikets riilt oeh alt de sknlle hemligliålla allt som konungen ville hålla hemligt. .Stiernman Rdh, 1, s. ööö f.; E. llildelirand, .Svenska statsfiirfaltuingens historiska utveckling (liShöl, s. ‘JtJS.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=