146 att just de själva eller deras förfäder till stor del vallat rikets trångmål, icke endast ringaktade den kungliga nåden utan även voro så pliktförgätna, att de själva trodde och inbillade andra, att de kungliga åtgärderna mera företogos under sken av rätt än vilade pa fast laglig grund. Kungl. Maj:t hade därför funnit nödigt att tillfoga en framställning, som i alla tider skulle kunna upplysa om rätta förhållandet och utgöra bevis oni de förmenta stora meriter, som de klagande åberopade och pockade på. Vidare tillägges hotfullt, att Kungl. Maj:t förbehöll sig och sina efterträdare att av sådana otacksamma som vanvördade nåden utkräva det somnu till största delen efterskänktes. Den följande utförliga framställningen är i anslutning till resolutionens huvudämnen indelad i två avdelningar. Den första handlar om köpegodsen i allmänhet, den andra om kopparkompaniet. Grundtemat i båda är adelsregimens egennytta och brottsliga politik att gynna sig själv och ståndsbröderna på rikets och övriga undersåtars bekostnad. Ifråga om köpegodsen slås först och främst fast att det klart stred mot lagar, förordningar och överenskommelser att hirsälja kronans jordagods. Om det trots detta skulle ske, kunde det hh-- svaras endast av högsta nöden, av att det gällde fäderneslandets räddning från dess eljest oundvikligen fiirestående fall och hirdärv. När försäljningen började, hade visserligen läget varit svårt men icke på långt när så dåligt som under Karl XI:s krig. då likväl ingen försäljning tillgripits. Dessutom hade de influtna medlen i stor utsträckning ingalunda använts, såsom det uppgavs. ad salvandam patriam utan snarare till adelns egen fördel. Det var adelsregimens egennytta, som främst drivit fram avyttringarna. Det var denna regim som tillåtit köp mot allehanda fordringar, som mot drottning Kristinas klara order laborerat med köpebrev, vilka falskeligen upptagit kontanta ktipesummor, och som genom att överse med privilegiemis.sbruk. framför allt i form av säteri- och rå- och rörsfriheternas olagliga ufsträckande, tillfogat kronan ytterligare förluster. Kungl. Maj:t kunde med skäl låta ställa dem till svars som vållat all denna skada men avstod i sin nåd därifrån. Han förbehöll emellertid sig och sina efterträdare fri talan mot dem och deras efterkommande, om de nu eller i framtiden gjorde sig
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=