147 ovärdiga konungens nåd »igenom nägon otacksamhet, genom vidriga onuhinien, igenom fräckt fal och discoui*ser samt annan otillbörlig äthiird och gärning». Partiet avslutas med en anmärkningsviird sats, som ålägger varje redlig undersäte. att om han luirde eller märkte nagot sädanl avslöja och anmäla det. l'r i)ropagandasynpunkt ännu intensivare har det material utnyttjats, som undersökningarna rörande kopparkompaniet levererat. Kompaniet framställes rentav som roten och upphovet till del onda eller åtminstone som en av de första och väsentligaste orsakerna till rikets kommande obestånd. Det brukade ui)pges, att både konungen och delägarna i kompaniet —participanterna — haft fiirdel av detta. Häremot förklaras emellertid med skiirpa, att det till ingen del kunde visas, att konungen haft någon fiirdel, medan det var »mer iin alltfiir mycket sant», att participanterna haft det. Och fiirdelarna fiir participanterna hade mindre härflufit nr sjiilva kopparhandeln än ur de fiirmånliga villkor de fiirmått utverka. Denna fiirmånsstiillning grundlädes redan i de privilegier, som (iustav 11 Adolf idfärdade fiir kompaniet. Ännn gynnsammare fiir particij)anlerna hlevo de villkor, under vilka konungen såg sig nödsakad att avveckla företaget. Participanterna lingo härigenom ansenliga, mot orimligt hög ränta hipande fordringar på kronan. Kn del av dessa fordringsägare kunde som delaktiga i regeringsmakten under Kristinas förmyndartid driva igenom beslut, att dessa skidder skidle betalas med kronans gods. .\tskilliga transaktioner i samband med kopparkompaniet och dess avveckling fingo exemplifiera, hur participanterna ensidigt och ohejdat gynnats, medan förluster och olägenheter stannat på kronan till stor skada f(‘)r rikets övriga invånare. Slutsatsen blev, att Kungl. Maj;t hade största fog att av participanterna och deras arvingar återkräva allt det som de så ohilligt tillskansat sig. Konungen avstod dock från att utöva högsta rätten i detta mål men fiirheluill sig, att kronans rätt i alla tider skulle stå (ippen. Och om en eller annan på sätt som fiirut angivits skulle göra sig ovärdig den nåd, som Kungl. Maj:t »icke idan sin och sitt rikes märkliga avsaknad» låtit honom vederfaras, skidle ersiittning utkrävas icke endast för den vållade skadan med 20 ”/o ränta »som de själva åtnjutit» utan även med sådan ränta som sakens beskaffenhet förtjänade.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=