145 gods. I'ragan giillde nu, luir myckel av dessa I'ordriiigar, sum skulle erkännas som riillmäliga och som1'ruklbaii kapital. Trols de invändningar som kunde giiras im)l en del poster, erkiindes lörsl och Irämst de av Gustav Adolf själv i avvecklingsavtalet 1()28 godkända kapitalskulderna som fruktbara. Diiremol ogillades dels en deiiigarna sedermera lilllörd vinst, som icke kunde visas vara erkänd av konungen, dels en omräkningsvinsl, som delägarna fatt genom alt räkna G mark pä riksdalern i sliillet för G V2. Ifråga t)m den onaturligt höga räntan, först 20 sedermera 10 ®/o, förklarades alt en nedsättning visserligen skulle varit skälig, men alt Kungl. Maj:l av nåd ville låta ränteberäkningen l)esla. Da innehavarna till fullo uppburit räideheloppen, skulle emellertid, som vid andra ofruktbara fordringar, godsen rc'duceras. 'Till sist fiirklaras att ehuru Kungl. Maj:t skidle haft fog att alldeles uppluiva de kiip som gjorts till sa stor skada föu' kronan, ville konungen likvid av särdeles nåd låta de för fruktbara fordringar gjorda kiipen bestå, sedan de underkända posterna aMiiknats. Transporterna av vinst- och räntefordringar l)ebandlades som andra transporter. (iiMiom dessa kungliga avgiiranden hade alltså fastställts, bur reduktionen av köpegodsen i fortsättningen skulle företagas. Besluten inneburo betydande skärpningar och gingo ut (iver en bel del tidigare frikallade gods. Resolutionen kunde med skäl viinlas framkalla ()pj)osilion. Det iir på detta ])ul)likationens senare del siktar. Denna bar niimligen klar karaktär av propagandaskrift, ett birsvar fiir den kungliga reduklionspoliliken och ett skarpt angrepp mot adelsopp((sitionen och den fallna adelsregimen. Temat anslås i inledningtm, som anknyter till den aktuella situationen. Del beter biir, alt de loregående resolutionerna å ena sidan visad(‘ hurudan konungens biiga rätt var. och å andra sidan bur ban blandat sin riitt med nåd och mildhet, så att varje rättsinnig borde kunna inse sakens riilta sammanhang och med tacksamhet erkänna, att icke högsta riilten utkrävdes, att icke allt som kronan förlorat återtogs. Kungl. Maj:l miirkle emellertid, att en del. trots 1(1 c. Ilassrlbc!!/
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=