140 De utrikespolitiska och de därmed fiirknippade bevillningsfrågornas dominans synes också ha dragit bort forskningens nppmärksamhet från den inre politiken på riksdagen. Ytligt sett kunde det synas rätt lugnt. För första gången på 1680-talet hölls en riksdag utan nya direkta reduktionsbeslut, och i statsrättsligt avseende hade enväldet redan inhöstat de väsentligaste vinsterna. Ihnellertid är det uppenbart, att det faktiskt på den inre fronten rått ett mycket hårt spänningstillstånd. Kassationsakten är i själva verket ett tydligt utslag av och bevis för detta. De stora avgörandena ifråga om reduktionen hade fallit i början av 1680-talet. Det samma gäller Stora kommissionens domar över förmyndarna. Detta synes ha medfört en viss benägenhet i den historiska litteraturen att framför allt räkna med adelns reaktioner under dessa år. I själva verket torde man ha väl så stor anledning att uppmärksamma reaktionerna, när beslut och domar omsattes i verklighet. Handläggningen i likvidations- och exekutionskommissionerna samt andra komplikationer ha i stor utsträckning medfiirt en betydande eftersläpning, särskilt i oklara fall. Det finns anledning att räkna med att 1680-talets senare år mindre präglats av resignation än av stegrad förbittring, alltefter som exekutionerna blevo mer och mer närgångna, samtidigt som yttrandefriheten var helt förkvävd.- Trots att inga direkta redidctionsbeslut fattades, var reduktionen högeligen aktuell på den riksdag, som utblåstes den 4 februari 1689. Den allmänna propositionen som delgavs ständerna den 7 februari var visserligen uteslutande ägnad åt den utrikespolitiska situationen och nödvändigheten att genom skärpt beredskap söka undvika krig. På slutet hänvisas emellertid i korthet till att några viktiga ärenden, som angingo det »allmänna bästa och inrikes väsendet», skulle meddelas Sekreta utskottet (SU).^ - Redan en snabbgenoingång av författningarna från 1680-talet i Schinedenians Justitieverk visar en tydlig skärpning. En systematisk undersökning av exekutionsväsendets utveckling i författningar och i konkreta fall under den tid, då räfster och reduktionsåtgärder genomfördes, kan viintas vara en givande forskningsuppgift. En del spridda glimtar får man i litteraturen, t.ex. i .S. Hedar, Enskilda arkiv under karolinska enväldet. Studier i svensk arkivhisloria och räfstepolitik (1935). 3 R.\P 1689 bil. 2. s. 370 f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=