120 inaiij'a. ot'la ganska små justeringar och omarbetningar som gjordes. inneburo i regel förskjutningar åt ena eller andra hållet i detta avseende. Då akten den 18 december först föredrogs på riddarhuset, ansag Per .Sparre. att den drivits så långt åt reallinjen, att den i motsats till adelns svar, innebar ett fullständigt underkännande av besluten om testamentet lOOO. .Sedan lantmarskalken dragit upp en klar skiljelinje mellan att gå ifrån testamentet, vilket alla standen gjort, oeh att tala ealumniöst om del. förklarade Sparre. att han ieke kunde tro. att kungen avsåg att akten skulle drabl)a det birra utan endast det sistnämnda. .\deln besl()l därefter oeh genomdrev en överarbetning av akten. .Såsom den biregående analysen av aktens utveckling visat, har man uppenbarligen eftersträvat alt formellt rikta sig mot feugripliga yttranden men reellt drabba testamentets underkännande. Formallinjen har tänjts ut till bristningsgränsen i tydligt syfte, att stiirsta möjliga antal delaktiga skulle kunna räknas sombrottsliga. De oklarheter, som till stor del blevo en ofrånkomlig biljd av aktens kompromisskaraktär, ha ieke varit ovälkomna ulan förmodligen avsiktligt birvärrats för att i skrämselpropagandasyfte (ika ovissheten oeh obestämdheten. .Samtidigt som akten skapade en garanti bir det nya testamentet. har den blivit ett kraftigt propagandamedel tieb ett farligt vapen i de styrandes hand mot alla oppositionstendenser. 1 detta avseende har aktens uttänjning på ett bir den karolinska lagstiftningstekniken säreget sätt gjort den användbar ieke endast i t ragor som kunde sättas i samband med Karl X Gustavs oeh Karl XI ;s testamenten utan möjlig att tillgripa vid varje form av kritik mot konungen och hans handlingar.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=