lOö Det heter här oin koiuinj^ens tranistiilhiiiij’. alt han heinskjiilil till saintli^’a ständernas l)etänkande: hwad som ålir så w;il vti {’iHUehorf»/ som liär vli Stockholm i)å dhe då håldm* Itijkzdagar ;ir förclii])il aiifjåciidc mehilu)f'stl)cmclle Sahl. Kongl. May:lz til Hijkscns Wiilliirdli och Siikcrhcct wiilmchnlc och Lagligen giordc Testamente, och the emot Hiigsthemiilte Kongl. Ma;tt I'ilrde swåra och ohetiinekeliga 'I'ahl och ('.aliimnier; Det är iippenhart, att denna 1'nrinnlering pä ett helt ainntt sätt än akten skjnter själva brottet niol testamentet i ITtrgrnnden. Detta så myckel mera som det svåra talet och cahtmnierna framstiUlas som ett särskilt sidoordnat led. 1 fortsättningen heter del. all ständerna i en särdeles akt den 19 december avgivit den begärda fcirklaringen här <)ver. Denna stadfästes nn som om den ord f()r ord varit inhird i riksdagsheshilet. Den eller de som efter aktens innehåll kiinde finnas brottsliga IVirklaras därfin' av ständerna »både dem till en evig vanheder, som ock androm till varnagel» för otrogna. Därjjimte annnlleras och ogiltigfcirklaras KitU) års ])rotokoll tillika med alla tilllKirande akter.» Då det endast iir formnleringen om kungens framställning, som ger någon antydan om aklens innehåll, ger riksdagsheslnlel uppenbarligen del intrycket, all aklen på ett helt annat sätt än den i själva verket gör. riktar sig mot testamentets nnderkännande i sak. Riksdagsheslnlet Itiljer, eller i varje fall siriicker sig ål. reallinjen. .Sliernman Kdh, 3. s. 1913.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=