72 med hänsyn tagen till oiiens större eller mindre bärkraft men oek till den visilerandes ställning. Sälimda kunde enligt kanonisk rätt en ärkebiskop fara med 40 eller 50 hästar, en biskop med 20 eller 30. en kardinal med 25, men de fingo ieke kriiva överdådiga gästabud [enonnid prdudid) eller låta på en kort limma förliira livsmedel, som borde räeka fin' lång tid.’’^^ Skeningemötet 1248 begränsade biskopens antal hästar till 20. men \'gL;s både äklre oeb yngre redaktion ville ieke tillåta mera än biskopen själv trettonde i bdjet. Oeb vad kunde nn anses passande bir detta fattiga land, sä att biskopen ej krävde alltför kostliga rätter utan luijde sig med vad som ärligen oeb lillbörligen sattes fram? »Oeb ban dricke mjikl, ban oeb alla hans klerker». Meningen maste vara, att ban ieke fiek fordra vin. som var svart att anskaffa, men ieke heller behövde niija sig med enkelt (')1. Man bar svårt att ieke i detta sammanhang tänka på vår blodiga senmedeltidssatir (her herr abboten.'^" Maximeringen av biskopens följe skidle \ äl kunnat ses i samband med konungens önskan alt begränsa storleken av de väpnade följen, som drogo genom landet, oeb det anlVirda e. 0, X. 3,39 återgår i konung Magnus fridsstadga,men VgL I:s stadganden äro betydligt äldre, oeb fridsstadgan medgav biskopen rätt att rida med 30 hästar till kungs. »Zi/ir cn iu(in dräjd i ki/rka. det ur iiidirKj.snerk. I)d dr hela kijrkan ovit/d». |KyRa 3. .SLLi Dråp i helgedom bar av vårt folk liksciin av alla andra ansetts oeb bedcimts såsom ett särskilt svårt brott. Olika behandlades väl däremot templet efter helgerånet. 1 prineip gällde visserligen enligt kanonisk åskådning, att en gång vigd kyrka ej fiek ånyo vigas, liksom ett en gång döpt barn ej fiek omdöpas, men undantag gjordes av gammalt just för kyrka, som oskärats genom drap. I sådana fall föreskrev redan kyrkomidet i Xieea, att kyrkan anvo skulle konsekreras.’^^" Samma ståndpunkt intog VgL I KyBa 3. et lonyi temporis vietum hreois hora eonsiimat 1.39 c. (>. X. 3.39. c. 10. C. X. qu. 3. ^Hicffiiin wt tha bansatta nistiina». kasten iit den förOannade kannan, ur Cod. Vcrelianus, här cit. efter A. Noreen, .\ltsch\vedisches Lesebucli, .sid. S3. E. G. Geijer, Svenska Folkets Historia, I, sid. 141, not 2. DS I, nr S13. c. 3, D. LXVIII: /fa nec loeus Deo dieatiis est iteriim eoiiseerandus. nisi samt 140
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=