ÖO bäst själva dopidén: inänniskans fullständiga renande från synden och hennes uppståndelse. Men hrist på tillräcklig tillgång på vatten kunde nödvändiggöra någon av de två sistnämnda formerna. Detta kan med all tydlighet utläsas ur Tolvapostlaläran I Aibayij): »Döpen dem i Faderns och Sonens och Den helige Andes namn i levande vatten. Men om dn icke har levande vatten, så d()j) i annat vatten; om du icke kan i kallt, så diip i varmt. Men om du icke har någoldera. så gjut ut vatten över huvudet tre gånger i Faderns och Sonens och Den helige Andes namn».^' Formuleringen visar en märklig överensstämmelse i håda fallen, duhhelt märklig, som Aiöayij-textt^n påträffades först ISS.’l och måste ha varit okänd i Sverige vid tiden för Äldre Västgötalagens tillkomst. Man torde blott kunna draga en slutsats, att ^"gL I bygger på en urgammal, dittills obruten tradition: dopet skall ske i vatten [med stark tonvikt på i'.), om tillräckligt vatten härfiir finnes (i vatn. crn luitn. wr til)*’^ om icke. må någon ov de ondro formerna tillgripas. Därför fiirde dopfiiljet med sig vatten. Itildehrand har visat, att neddoppning i funten ursprungligen var det normala också i vårt land, men att vattenösningen eller -stänkningen alltmera tog (iverhand.Det är då märkligt, att VgL 11 borttager skyldigheten att medföra vatten pä vägen till kyrkan, medan strykandet av orden »om vatten finnes» ur möddopsföreskriften väl kan hirenas med vad ovan sagts. Även omovanstående utredning kanske kunde anses fidlständig. mana vissa omstiindigheter till fiirsiktighet, främst att uttrycket »om vatten finnes» i Texten för Aiöaxå tryckt flerstädes, främst lios Funk, Die apostoliselien Väter. Hiir citeras efter Kirch, Enchiridion Fontiuni Historia', sid. 1, nr 1. (T i . . . iiXT.zizx-B »elc '6 övojioc "cä Jlx~pöc ~xi fioå ~al zo'j '.-Vyio'J Ilvs’jiiatcr» [.Mt 28, 19] iv aSa-:'. ^(ovt'.. (2'' "Eäv 5å pr, 'jSwp Ciov, sij ä/,Äo äStop 3*~"’-3ov sl 5’ o’j Sovaoa'. åv '.{/’J/ptp, sv tt-sppw. 3> ’Eav Så öcp^ÖTspa px syrjc. ix'/sov sl; y.s^aÄiiv zplq aSwp »sir övopa llaTpd" xal rioä xxl 'Ayioa Ilvs-jparor». ■•8 VgL I KyBa 1 i SGL. Hildebrand, Sveriges Medeltid, III, sid. 478 ff. Henisjömanualet. som jag tidigare hänvisat till, använder även termen siibmergo. fullständigt neddoppa. Ett synodalstatut från Strängniis, S. Kroon, Det svenska prästmötel. sid. 1,)7, däremot inmergit, doppa ned i vattnet. cc. 78—79, D. 1\’ I)c coiisccr.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=