82 I’rols delta vägrade iiuderhiisets majoritet alt återkalla statuten. Hl.a. anfördes att det var mycket svårt att bevisa barnamord och ett av statutens syften var att gtira delta lättare. Ett annat skill var tydligen inspirerat av merkantilistiska tankegångar. Barnamorden minskade befolkningen, och lagstiftaren vore därför berälligad att vidtaga alla möjliga åtgärder mot detsamma. Man hänvisade också till att liknande regler gällde i andra länder, särskilt i Danmark. Sverige och Frankrike. Majoriteten fann statutens fördelar vida överväga dess nackdelar, särskilt som domstolarna sällan eller aldrig tillämj)ade den med full stränghet. Hland dem som talade lör ett återkallande av statuten voro Hnrke och l'o.\. Minoriteten anförde en serie argument, som på flera pnnkler anslöto till vad som på denna jnmkt sagts i den kontinentala reformdebatlen. Det sades bl.a. att det vore oändligt mycket bättre omtio skyldiga skulle undkomma än att en oskyldig skulle lida. medan denna lag hävdade att tio oskyldiga borde hängas så alt en skyldig inte skulle undkomma. Som slnlargnment framhölls att så despotiska länder som Danmark och Frankrike ingalunda borde betraktas som förebilder för England. Ytterligare Iveime hirsök vid denna tid all få statuten återkallad strandade på överhusets motstånd och den förblev i kraft till 1803. Frågans behandling i nnderhnsel är av principiellt intresse nr flera synpunkter. Dels framgår det att man vid denna tid i England kunde ha en kännedom om även ganska speciella straffrättsliga förhållanden i andra länder '*’ och åberopa dessa förhållanden som motiveringar för egna ståndpimklstaganden. Vidare är det tydligt att åskådningen inom nnderhnsmajoritelen på ett avgörande sätt priiglades av hänsynstagande till slraffrättsskipningens effektivitet. De övriga sex f(')rslagen till återkallande av statuter med dödsstraff anlogos av nnderhnsel, men vnimo icke överhusets bifall. Överhuvudtaget iir det karakteristiskt för den sena utvecklingen Kännedom om den danska, svenska oeli franska lagsliftningen om barnamord, som också nppstiillde en presumlion mot kvinnan (se nedan s. 111 f.i hade iinderlinsledamöterna sannolikt fått genom Illackstones kommentar, vari han siirskilt omiuimnde ])resmnlionen mot kvinnan i dansk, svensk och fransk rätt såsom en motsvarigliet till reglerna i 21 Jae. 1. c. 27. Se Radzinowicz, a.a., s. 432.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=