RB 10

80 iipplysninif.smännens insatser lör en strafl'lagsrel'orin, alt »Ihe strength of the factors which impeded the progress of the movement becomes apparent when one considers the extent of tlie revision which .lohnson suggested in 1751 and Ihe practically nnaltered state of criminal law at Komilly’s death in 1819». Fiir alt förklara orsakerna till att reformrörelsen i England mycket senare än på kontinenten nådde fram till avgörande reformer av straffrätten har Radzinowicz pekat på flera faktorer. Insatserna från flera ledande npplysningsmän. i första hand Eden. Romilly och Rentham vilka insatser starkt präglades av kontinentala reformidéer (Montesquieu och ReccariaIkunde inte bryta den i 1'åigland alltfort förhärskande tendensen att utsträcka dödsstraffet till allt flera områden. Radzinowicz framlägger den intressanta hypotesen att en orsak härtill var den industriella revolutionen: »l'åigland was in a state of transition and it is a truism that in such periods of social tension the Legislature becomes overridingly preoccupied with the strengthening of the State against the danger of an anticipated wave of lawlessness.»'^- Utan att fördenskull acceptera Radzinowicz för.sö)k att på denna punkt formulera en historisk lag kan man finna hans hypotes värd en närmare nnders(')kning. Detsamma gäller hans antagande att en reaktion inför skräckväldet under franska revolutionen kom engelsmännen att slå vakt om sina egna institutioner, sådana de voro, och därmed också om den i slutet av 17()()-talet i jämf(')relse med flera kontinentala länder fö)råldrade straffriitten. Itadzinowiiz. a.a., s. 30 ff. 32 .\.a. s. 3.')1 f. 33 1 ett lirmseeiute .stod dtMi oiigelska straffrätls.skipniiifjen pil olt luif^ro plan ur liuinanilär syn[)unkt iin don konliiuMilala. 'rorlyren som lojjal metod att fram|)ressa liekännelscr ocli införskaffa lievisning tilliimpades icke i Englaiul. Men man använde sedan 1420 ett ytterlii’t grymt förfarande, kallat »la peinc forte et diire» för att tvinga en anklagaii att pliidera skyldig eller inte skyldig. Om lian viigrade att pliidera och endast stod tyst kunde niimligen enligt engelsk processriitf åtalet icke fullföljas. Förfarandet innehar att den tilltalade hands naken meil utsträckta lemmar på fängelsegolvet. \arpå en hräda lastad med stenar lädes på hans hröst. \'iklen avpassades så att bröstkorgen niitt och jiimt kunda hiira den utan att revbenen trycktes in. \'arannan dag fick han ett brödstycke och varannan några klunkar kloakvatten. \'ägrade han pliidera fick han ligga i denna ställning tills han dog. Det finns exemjiel på att fiirfarandet tilliimpats så sent som 173,1. Om detta förfarande se Hadzi-

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=