76 ce qui relient quelques personiies el les eiiipeche de nuire aux devoirs de la soeiélé.» Eberhard Sehmidt har med rätta anfört dessa sistniimiida uttalanden sombevis för att »Der Abschrcckiiiujs- (jeddnke, ifeneralpräventiv und spezialpräventiv ä^edaeht. ist daher d(is Hduptniotio in Friedrichs Strdffuiffdssiing».^* (Min kurs.) Omdömel h()r kanske snarare formuleras sä att avskraeknin^'stanken ined tiden blev huvudmotivet i hans syn på straffet. 1 den män Fredrik verkligen menade vad han sade i sin dissertation och inte blott av propagandistiska skäl utformade sin ståndpunkt sä att den skulte vinna gehör hos npplysningsmännen.*^ föreligger det en tydlig tVirskjulning i hans straffrättsliga åskådning. 1 ett tidigare skede omfattar han en ljusare människosyn och skjuter de humanitära motiveringarna till reformer i förgrunden; i ett senare ger han uttryck för en djupt misantropisk uppfattning och gör sig i konsekvens härmed till förespråkare för avskräckningen som huvudmetod i kriminalpolitiken. Att närmare diskutera problemen kring Fredrik den stores syn på de straffrättsliga reformfrågorna faller utanfiir ramen för denna undersökning. Med ovanstående — tyvärr nödvändigtvis skissartade —redogörelse f()r vissa källställen, som ge anledning antaga en förskjutning i Fredriks reformåskådning, har jag endast velat fästa uppmärksandieten på tvenne förhållanden av stor betydelse för utforskandet av 1700-talets straffrättshistoria. För det första: Fredrik den stores reformtankar och reformpolitik på straffrättsskipningens områden representera en central problematik, .som ännu inte är på långt när utredd. Genom särskilt Eberhard Schmidts insatser känna vi i stort sett det yttre förloppet av reformpolitiken liksom vissa moment i konungens syn på sin uppgift som strafflagsreformator. Men någon sammanfattande undersökning, där Fredriks personliga och allmänna ideologiska utveckling knytes samman med de olika leden och olika stadierna i hans reformåskådning och i-eformpolitik på straffrättsskipningens område, har ännu inte gjorts.*® En sådan '■* li. .Schmidt. Geschichfe. s. 238. Något material ägnat att stödja en sådan tolkning har mig veterligen inte framlagts inom forskningen på området. Men problemet finns där. M. Schmidts stndie: Staat und Recht in Theorie und Praxis Friedrichs des Grossen. (1938), erbjuder emellertid en betydelsefull utgångspunkt för en dylik undersökning.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=