28 sitioiien verkade. Inkvisitionens hänsynslösa användande av tortyren som medel att uppspåra och överhevisa kättare och massavrättningarna i form av diklen på hålet hidrog säkerligen starkt till att i vissa länder vänja människorna vid den bestående straffrättsskipningens brutalitet.'*- Detsamma gäller häxförföljelserna, som efter tillkomsten av limocentius Vlll:s hulla mot häxeriet av är 1484 utbredde sig inom både de katolska och de protestantiska delarna av Europa. Liksom vid kampen mot kätteriet kom tortyren till allmän användning i rättegången.^^ Orsakerna till den vittomfattande masspsykos, som grep människorna och som utgjorde den psykologiska bakgrunden till m3mdigheternas häxjakt, äro alldeles för komplicerade och omtvistade för att här närmare kunna diskuteras.Men det är anledning framhålla att just tortj’rens användande kan antagas ha haft särskilt ödesdigra följder för häxförföljelsernas snabba utbredning. Den för trolldom anklagade befann sig i en ännu försvarslösare position än den misstänkte kättaren. Denne kunde föra motbevisning. därest han beskylldes t.ex. hir att ha deltagit i kätterska ceremonier. Men »häxan» kunde omöjligen visa t.ex. att hon inte varit i förbund med djävulen. Eftersom tortyr fick användas även för att förmå en om häxeri övertygad att ange andra, som hemfallit åt trolldom, och dessa i sin tur tvingades till angivelser, spredo sig rättegångarna och därmed massps^’kosen som en löpeld. Tort^'ren jämte oniöjlicfheten <w en materiell inotbenisning förlamade den dåtida straffprocessens rättssäkerhetsgarantier.^^ Häxbålen i de prote- .Se saninianfattande Sclimiclt. a.a., s. 93. Inkvi.sitionens terror skildras utförligt av Helbing Bauer, a.a. s. 103 ff. Se sammanfattande .Schmidt, a.a., s. 199 ff. och Radhruch/Gwinner, a.a., s. 1.Ö3 ff. Utförligare framstiillning hos Helhing, Baner. a.a., s. 131 ff. och Zwetsloot. a.a., s. 170 ff. Den omfattande litteraturen kring häxförföljelserna är senast ingående redovisad hos Zwetsloot. a.a., s. 323 ff.. som själv diskuterar orsakerna till häxprocessernas uthredning. se a.a., s. öG f. och s. 133 ff. Omöjligheten av materiell mothevisning eftersom hrottet icke tillhörde sinnevärlden synes icke tillräckligt ha heaktats inom forskningen på detta område. Detta ;ir så mycket mer anmärkningsviirt som redan IGOO-talsjesuiten Friedrich Spee i sin herömda stridsskrift mot häxförföljelserna. »Cautio Criminalis» (1631) närmat sig denna tanke. (Se Zwetsloot, a.a., s. 118 ff.) På grund av omöjligheten att genom prövning och hedömning av objektivt fastställbara hevisfakta utreda den anklagades faktiska handlingar och deras verkningar
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=