RB 10

24 Den fråga, som här sfällls i anslutning till Schmidts förklaring av den högmedeltida utvecklingen, visar på att det måste ha funnits även andra orsaker än den av honom skildrade till straffrättens brutalisering under högmedeltiden. Hans förklaring synes beteckna en alltför långt driven förenkling av en mycket komplicerad utvecklingsprocess. Ovan har pekats på andra faktorer, som kunna antagas ha varit av betydelse i denna utveckling. Även det läge på straffrättsskipningens område, som mötte upplysningsmännen, var givetvis ett resultat av ett ytterst komplicerat växelspel mellan rättsideologiska och rättspolitiska faktorer.-^ När i det följande ett försök göres att urskilja och kortfattat diskutera ett antal dylika faktorer är jag väl medveten om de risker, som är förenade med en dylik förenklad kartläggning av en historisk process. Men en schematisering och förenkling är ofrånkomlig vid behandlingen av generella kausalitetsproblem av denna art, särskilt då de för en mer ingående diskussion nödvändiga specialundersökningarna saknas. \’ad först de rättsideologiska motiven beträffar är att märka, att den religiöst grundade vedergällningstanken ända fram till senare delen av löOO-talet behöll sin karaktär av allmänt accepterad ideologisk motivering för straffen.-’ 1 de protestantiska länderna fick den till och med ökad betydelse genom reformationens betonande av bibelns auktoritet.-® Protestantismen anknöt här till strömningar i den senmedeltida katolska kyrkan, inom vilka det gamla testamentet hade trätt i förgrunden. Föreställningen om nödvändigheten att genom hårda straff avvända (iuds vrede och straffdom över folket kom i de protestantiska länderna alt få för- .Ifr vad som ovan sagts om verkningarna av vedergällningsprineijiens och avskriickningsmetodernas parallella tillämpande. .Schmidt, a.a., s. 138 f. och 153 ff. Han understryker där särskilt dess teokraliska förankring. I det protestantiska straffrättstänkandet betraktades straffet som medel att i enlighet med Guds vilja skydda de fromma mot de ondas anslag. Härigenom fick iiven avskräckningsinetoderna en religiös förankring. Mot denna lära kunde från katolskt håll inga invändningar resas. .Melanekton stödde sig vid utvecklandet av dylika tankegångar på de ur katolsk synpunkt obestridliga auktoritelerna .\ristoteles och Thomas ab .\quino. -® .Ang. de olika åskådningar, som därvid framträdde, se S. Kjöllerströin, Guds och Sveriges lag under reformationstiden. 1957, s. 11 ff.

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=