196 rum och j)inliga I'iu'hor »ganska obetydlig och niislan omöjlig att utstaka, helst det kunde bero på årstid, domare eller beskaitenheten alt giira dem enahanda och lika verkande samt således fiirvandla del hirra i det senare». lådkenherg förklarade sig emellertid fasthålla vid sin under gårdagens sammanträde uttalade uppfattning. Ihtersom enighet inte kunnat vinnas, up[)sköts ärendet till den 16 december.varvid Falkenberg, von Slockenstriun och Wallwik förklarade sig förbli vid deras tidigare givna tillstyrkande till hovrättens framställning, och de övriga riksråden fiirhlevo vid sin anslutning till Beck-Friis förslag. Ärendet skulle nu hireläggas konungen ])ersonligen. \äd föredragningen inför denne, som ägde rum samma dag, förklarade Gustav att i anseende till »de av hovrätten andragne omständigheter och i synnerhet i betraktande därav att stölder nu på en tid ansenligen tilltagit ville Kungl. Maj;t i nåder fiirklara det de av hovrätten nu föreslagna försök med svårare fängelse måge sa brukas i tjuvsaker till mars månads slut, varefter Kungl. Maj:t, sedan hovrätten inkommit med underdånig berättelse om vad verkan detta haft, ville sig (iver detta ärende utlåta». Gustav hade alltså gjort en viss eftergift inför aktionen och medgivit att tortyrformen ifråga i stöldmål — skidle få utnyttjas. Han befann sig också på flera sätt i en svår situation. De effektivitetsargument, som framfiirts av Falkenberg och dennes meningsfränder, voro onekligen starka i betraktande av .straffprocessens ofullkomlighet. Någon hefogenhet att pä egen hand ändra ett stadgande i allmän lag hade konungen ju inte heller. Hur han reagerade inför Beck-Friis kompromissfiirslag, varigenom det svårare fängelset skulle betagas sin karaktär av tortyr och förvandlas till ett till tiden ohestämt straffarbete ftir att man härigenom skulle tvinga den anklagade till bekännelse, framgår icke av materialet. Miijligt är att Gustav fann detta strida mot rättssäkerheten. I varje fall torde de statsrättsliga svårigheterna ha tett sig oiiverstigliga. Att på egen hand ändra ett stadgande i allmän kriminallag skulle ha varit en åtgiird av stor principiell betydelse och framstått som en låt vara temporärt och endast * 30 .1. R. prot. 16 12 1774, s. 1888 ff.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=