188 (leji 27 augusti 1772 uttryckligen fiirbjöd svårare fängelse är emellertid lätt att förstå. När han begränsade sig till att förbjuda pinorum och påbjuda deras fiirstiirande höll han sig inom sina statsrättsliga befogenheter. Förbudet innebar ju endast en fc>rklaring av ett stadgande i 1734 års lag. Skulle han däremot ha fiirbjudit svårare fängelse hade detta inneburit en ändring av allmän lag. till vilken jiimlikt 1772 års regeringsform hade krävts ständernas samtycke. En dylik lagändring hade han inte gärna kunnat göra i ett kungligt brev utfärdat omedelbart efter statsvälvningen. Den hade måst framläggas för ständerna. Att han inte gjorde del kan mcijligen bero på att han inte hade klart för sig vad svarare fängelse egentligen innebar. Till alt biirja med tolkades de kungl. breven inte heller såsom innebärande ett birbud jämväl mot svårare fängelse. Ett belägg bärbir bjuder ett utslag av den 15 december 1772 av juslitierevisionen, där det uttryckligen bireskrevs att svårare fängelse skulle tillgripas mot den anklagade ftir att hans bekännelse skidle kunna frampressas. Eftersom rättsfallet tydligt visar det svårare fängelsets funktion i den dåtida straffi)rocessen. ocb bur självklart det var för justilierevisionen att tillämpa del. är en kort redogiirelse för fallet på sin plats. Målet gällde en anklagelse för spridande av falska och osannfärdiga rykten, vilka riirde rikets säkerhet och lugn, liksom högförrädiskt tal i allmänhet. Bergsmannen Mattis Jons.son från Korsarp hade i Jönköping vid hemresan från 1772 års riksdag fällt förgripliga utlåtelser hos karduansmakaren Bolander i närvaro av denne och skomakaren Lyckman. Bergsmannen åtalades efter angivelse av Lyckman. Trots all Bolander på ed intygade att de beskyllningar, som i angivelsen riktats mot bergsmannen, voro sanna kunde denne icke fällas. Lagligen kunde man nämligen icke fästa avseende vid Lyckmans vittnesmål, då denne .sjiilv varit angivare. Ä andra sidan var det styrkt att den anklagade hade varit i Bolanders hus den upjjgivna dagen och då talat om den skedda regementsförändringen samt framfört beskyllningar mot konungen. \Jttnesmålet jämte dessa indicier hade hovrätten ansett utgöra mer iiii halvt bevis gentemot den anklagade. Men då värjomålsed i mål av grov beskaffenhet icke finge äga rum hade hovrätten under åberopande av R.B. 17:32 funnit del riitt-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=