166 under gudstjänsJ eller rättegång. 18:8 oin misshandel av domare och ämbetsmän. 19: 2 om främjande av flykt. 22: 1 om våldtäkt.'^’’ 24:5—6 om medverkan till dråp, 24:8 om resande av livsfarligt vapen, 24:9 om misshandel samt 55:8 om enkelt hor Ijärde resan.liar den gjorda stickprovsnndersiikningen givit vid handen att brotten hade låg frekvens samt att dödsstraff under perioden 178()—1778 iddcunis av hovrätt eller justitierevisionen i ytterst ringa utsträckning. 1 (iverrältspraxis mildrade man regelmiissigt straffen i mål om dessa brott. Praxisundersiikningens resultat kan då sammanfattas så att varken lagstiftarens och doktrinens bekännelse till avskräckningsprincipen eller tron pa den mosaiska rättens auktoritet kunde motverka den strömning bort från diklsstraffel, som under perioden 1736—1778 framträdde i överrälternas praxis. \’are sig sladganden om dödsstraff motiverats rältspolitiskl eller rältsideologiskt skiitos de i allt större utsträckning åt sidan. Huvudintrycket av praxismalerialet är att (nerrätlerna funno de drakoniska slraffsladgandena i 1734 års lag orimligt hårda. Del är alltså berättigat alt tala om en pa bred front framskridande hnmaniliir reaktion hos den svenska hiigre domarkåren riktad mot det extrema användandet av dödsstraff i 1734 års lag och i de straffskärpande fcirordningar. som tillkommo under de närmaste decennierna efter lagens ikraftIriidande — d.v.s. en reaktion mot avskriickningspolitikens urarlning a ena sidan och den mosaiska rättens obarmhärlighel å den andra. .So t,ox. .S.H. prol. 1705. .s. ‘274. '« So t.ox. S.H. prot. 1745, s. 132. Parallellen ined motsvarande strömning i Danmark under 170()-talef ;ir ON idont. Se niirmare Tage Holmhoe. a.a., s. 104 H.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=