161 Brott: inbrot tsstöld 1'örsla instans Hovriillen Revisionen Ar (H)ds(loni annat str. dödsdom annat str. dödsdom annat str. m. j kv. ni. i kv. I m. liv. m. k\'. kv. kv. 111. 111. ITÖf» 17Ö7 1740 1741 1742 1700 17:)1 1 7.') 2 1700 17()1 17(12 1770 1771 1772 1770 1774 177:> 177(1 1777 177,S 1 1 11 1 1 1 1 1 1 1 4 1 2 2 1 4 (1 1 (1 2 2 2 2 2 2 1 1 1 5fr .')fr (1 :i 14 :i 1 2 2 I 4 4 4 fr =frikiind; u=understiillt. Soiii synes har justitierevisionen icke i något tall avdöint under de ar. som genomgången av praxis omfattat, stannat för dödsstraff. Delta säger naturligtvis endast nagot beträffande denmi domstols ståndpunkt, eftersom endast ett mindre antal mål fördes dit från hovrätteriui. Men eftersom hovrätterna endast i 2 av de 20 fall, diir underrätt diunt till döden, fastställt delta straff, torde även dödsstraffet för inbrottsstidd i mycket betydande utsträckning ha leulererals av hovrätterna — trots 1745 års förordning om inbroltsstöld. Detta är ju en tydlig parallell till överrätternas avvikelser från M.B. 16: 1 och 1750 års förordning om barnamord. Man kan uttrycka förhållandet så att samtidigt som lagstiftaren pa klassiskt sätt försökte höja avskräckningseffekten genom skiirpta straffhot för vissa fall av kvalificerad sliild gick praxis sin egen väg i straffmildrande riktning. Samma bild av en diskrepans mellan lagstiftning och praxis möter vid de brott, där straffstadgandena primärt voro fiirankn
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=