160 vidare ett rättsfall av år 1744 från Svea Hovrätt.'-” Malet gällde femte resan stöld av en vanefö)rbrylare. l^flersoin hovrätten vid denna tid hade att tillämpa stadgandena i 1764 års lag och M.B. 40: 6 stadgade dödsstraff redan för fjärde resan stöld kunde man väntat sig att den anklagade dömts till döden, men i underriittsfiirhandlingarna framkom att denne »fi')rlikt sig» med målsägandenal Malet hänsköts till hovrätten där en majoritet ville utdruna diidsstraff. Då en stark minoritet —fyra r(')ster —var av annan mening, underställdes målet K. MaJ:t. som fr)rskonade från d(')dsstraffet. Motsvarande taheller för praxis hos justitierevisionen ge samma intryck. Någon tendens inom revisionen att i förhållande till hovrätterna ytterligare nedsätta utdömt dödsstraff i mål gällande kvalificerad stiild tyda de emellertid icke på. Med all sannolikhet skedde den avgörande straffnedsättningen redan i hovrätterna. 'rahellerna ifråga beträffande i justitierevisionen avdömda fall av st()ld tredje resan och kyrkostöld upptaga emellertid under perioden ifråga så låga tal absolut sett — för kyrkostC)ld 5 fall oeh f()r st(")ld 6. resan 4 fall — att det inte är av intresse att återge dem. 'Fahellen över domar för inhrottsstöld iir mera intresseväckande, särskilt om man erinrar sig att i ovan omnämnda K.F. av ar 1745 ovillkorligt di'xlsstraff stadgats f(')r detta brott.*” -** Svea tlovriitt uttalade sig i målet på följande sätt (.S.ll. prot. 1744 s. 3‘24l : ».Anders Eriksson — — — på vintern samma år i Skedevi kyrkoby skurit tömmarna ur selen för en bergsdräng och bortfört dem jiimte en säck. för vilka stölder .Anders Eriksson dock ej blivit lagförd, utan beriiltar målsiigandena sig ha förlikts och har nämnden samt de övriga vid tinget niirvarande enhälligt intygat att Anders Eriksson ifrån ungdomen varit en tjuv; vilket Kungl. llovriitten låtit komma i behörigt överviigande; och alldenstund .Anders Eriksson icke låtit de straff, som han 4 resor tillförenc för begångna stcilder undergått, liinda sig till efterrättelse utan än vidare fortfarit i sin förra vanart och nu blivit lagförd femte resan för tjuvnad, fördenskull j)rövar Kungl. llovriitten i kraft av 40 Gap., 3 § Missg. I3a. riittvist, att han. .Anders Eriksson, sig själv till välförtjiint straff och andra sådana vanartiga personer till skräck och varnagcl skall varda hängd, vilket dock i anseende till att fyra av Kungl. Hovrättens ledamöter iiro av en lindrigare mening, varder Kungl. Maj.ts eget nådigste omprövande underställt.» Se ovan s. 127.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=