RB 10

i:^s brotlet av en viss ambivalens. Ä ena sidan liävdar han i klaraste lojalilet mot lagstiftningen att presnmtionen mot kvinnan vore nödvändig. Å andra sidan försökte han verka för ö)kad rättssiikerbet vid själva nndersökningsförfarandel. Förklaringen härtill synes vara att barnamordsbrottet vid hans tid framstod som nagot av ett olösligt problem i vårt liksom i så många andra länder.^^ För att bryta den onda cirkel, som skapats genom avskräckningspolitiken. hade det varit nödvändigt att genomtVira radikala straffrättsliga och socialpolitiska reformer. Ftir dylika reformer förelågo ännn icke de ideologiska och först mycket längre fram i tiden de ekonomiska förutsättningarna. Nebrman var ingen ideologisk banbrytare nian en lagkommenlalor, som i det väsentliga stannade inom det bestående tanke- och rättssyslemets ram. Han kunde då icke göra annat än hävda presnmtionens ncidvändigbet och hoppas på förbättrade rättsmedicinska undersökningsmeloder. På denna sista punkt stod hans lära i överensslämmelse med upplysningstidens strömningar. Inom den kontinentala rättsmedicinen hade det växt fram en omfattande forskning kring den problematik, som barnamordsbrottet erbjöd nr straffprocessnell synpunkt, \ehrmau hänvisade själv till denna. Det fanns emellertid en forskning på området i fråga också i Sverige. Särskilt intressant är ett »projekt till barnamörderskors examinerande»,*^^ daglecknat den 29 januari I72ö, av assessorn i ('.olleginm Medicnm. Johan Nordenheim, som år 1724 tillträtt en befattning som lärare vid barnmorskeidbildningen.^' Fftersom .Ifr Krcitrik don stores iitlalande till Voltaire fit. ovan s. 74 1'. A.a. Caj). VI §§ 49—7)0. I'mlertiteln är: »Oförgripelif» underrättelse huru barnamörderskor samt vittnen, som diirav någon kunskap liava kunna, examineras att utröna den riitta sanningen om saksens sammanliang ocli beskalfentiet. » LTB B 18() a. .Toluin C.tiristoplier Nordenlieim, (1681—1740), före adlandet lleyn: fadern bovfiiltskiir; studerade mediein i Uppsala 1696—1700, följde armén till .Sjiilland ocb Livland, erliöll för sina meriter ett kungligt resestipemlium. vilket resulterade i disputation i Uppsala 1702 ocb en med. doktorsgrad i llarderwijk i Holland 1704; blev 1706 fältmedicus i Kurland, kom 1707 till Sloekbobn, arbetade under Urban Hjiirne ocb blev genom bonom befriad från militiirtjänst. blev assessor i Uollegium medicnm. upptog 1708 Wårby liruun, förordnades 1710 till pestmedicus, försvarade 1717 i Lund på kunglig befallning och i konungens närvaro några teser i medicinska ämnen, adlades 1719. ble\' 1724 liirare för barnmorskorna. 1731 livmedicus; känd för mycken

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=