129 liule iindiiinalel». Laf’koiiiinissionens avstyrkande på denna })nnkl iir lätt all förstå. I lagtexten hade jii intagits särskilda mildrande regler l'(")r del fall att fostret genast framskaffats. Om foslret då priivades ej fidlgånget eller det icke fanns något tecken till att vald (‘)vals på detsamma, skidle modern icke straffas med döden ulan med ris, fängelse eller arbete samt plikta för lägersmålel. Åhörandet av dylika regler kunde naturligtvis lätt väcka den tanken all man kunde slippa diidsslraffel för barnamord om fostret bragles om livet på ett sådant sätt att det ej företedde tecken till våld. Diirmed vore ett viktigt syfte med presumlionen till stor del förfelad: en avsikt med densamma var framgår av omständigheterna kring dess tillkomst - skräcka kvinnorna från att hemlighålla havandeskapet och söka enslighel vid födseln genom alt inge dem fiireställningen alt dtidsstraff vore oundvikligt, därest de inte kunde ftirele ett levande foster. — som all av- \ddare innehöll M.B. Ki: 2 regler, som gåvo kvinnan mtijlighet att \iti missfall undkomma med endast pliktande ftir liigersmål. Hon skulle genast uppenbara missfallet och visa orsak till delsamma. Kännedom om detta statlgande kunde liilt fresta kvinnan att hemlighålla havandeskapet i hopp om att ett missfall skulle riidda henne från bekymmer för barnet. Hon kunde renlav freslas framkalla ett missfall genom snörning, lyftande, tungt arbete (“Ic. —metoder, som i praxismalerialet ofta omnänmes.*’- Att be- \ isa alt kvinnan på dylikt sätt framkallat missfallet var emellerlid svårt däremot kunde hon lätt själv konstruera mer eller mindre trovärdiga orsaker till alt ett missfall skett utan hennes vallande. K. Maj:l fiiljde lagkommissionens avstyrkande såtillvida att 1750 års förordning grundades på M.H. tö; t. Man återgav endast texten i fiirsla momentet, som slutade med hotelsen: »evad hon IViregiver fostret vara diitt fiitl eller ofullgånget». Till delta fogades en förtydligande varning: »så all ett sådant hennes påslående da ej till någon ursäkt lända må». låirordningen representerade i .själva verket ett sista desperat .Ifr ovan s. 110 ff. Se t.ex. ovan s. 11.'} f. .Ilr nedan s. 141 n. 80. 0
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=