100 prägla det svenska samhällets organisation.® Skillnaden kan nttryckas så att det svenska länsväsendet var en förvaltningsform, det kontinentala feodalsystemet en samhällsform. Inte heller hade det i Sverige vid denna tid växt fram ett massproletariat av kontinenlal typ. Stadslivet låg ännu i sin linda i detta glesbefolkade land; de flesta städerna voro endast större byar, där handeln och hantverket vässerligen började träda i förgrunden, men där jordbrnk och boskapsskötsel fortfarande utgjorde viktiga näringar för stadsinvånarna. I det nordgermanska rättsområdet torde överhuvudtaget de kriminalpolitiska problemen ha haft en annan karaktär och varit mindre allvarliga än i de långt mera tättbefolkade syd- och västgermanska områdena, där den sociala och ekonomiska differentieringen gått mycket längre. I dessa senare områden hade i stort sett omvandlingen från ättesamhällets förlikningsstraffrätt —med böterna som förlikningsmedel döds- och kroppsstraff somsanktionsmetoder fullbordats under den tidigare medeltiden. I det nordgermanska rättsområdet skedde denna omvandling .som bekant under den senare medeltiden, och den avtecknar sig på ett mycket belysande sålt i landskapslagar och rikslagstiftningar. I dessa svenska källor ägnas en så stor uppmärksamhet åt uppgiften att reglera och bekämpa ättefejderna liksom åt kampen mot tjuvnadsbrottsligheten att man kan våga antaga att dessa företeelser voro de ur kriminalpolitisk synpunkt viktigaste. Det är därför tänkbart att den reception av kontinentala, på vedergällnings- och avskräckningsprinciperna grundade straffrättsregler, som ägde rum i Sverige under högmedeltidens sista skede och fortsatte under senmedeltiden, mera utgjorde en auktoritets- än en hehovsreception, där vördnaden för den kanoniska rätten och respekten för den högtstående hanseatiska rätten ledde till att man upptog straffskärpningar, som egentligen inte behövdes.^ I varje fall är det sannolikt att den reception av mosaisk rätt, som ägde rum genom reformationen, utgjorde ett till en statlig straffrätt med ® N. Itcrlitz, Grunddragen av det svenska statsskickets historia, 1952, s. 39 ff. ’ .\tt införandet av straff för vissa handlingar på sedlighetens område var ett residtat av en auktoritetsreeeplion är evident.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=