adel och bönder, mellan husbonde och tjänstefolk övergick till motsättningar mellan arbetsgivare och anställda, mellan höger och vänster. Nu hade partier uppkommit i de politiska församlingarna.36 Den sociala frågan transformerades till ”arbetarefrågan”, som hade åtminstone tre överlappande dimensioner: den sociala, som skulle komma att regleras genom lagar om socialförsäkring, den politiska, som löstes med genombrottet 1917 för ett parlamentariskt styrelseskick och 1921 för allmän rösträtt och den tredje, ekonomiska, som rörde förhållandet mellan arbetsgivare och arbetare. Här fanns en djup intressekonflikt. Å ena sidan behövde arbetsgivarna en smidig organisation för att kunna ändra produktionsvillkoren utan att behöva omförhandla avtalet varje gång frågan blev aktuell. Å andra sidan krävde arbetarna trygghet, förutsebarhet, skälig lön och integritet. Konflikten sammanföll med att fackföreningsrörelsen i Sverige etablerades på allvar under 1880-talet och de första rikstäckande förbunden grundades. De liberala samförståndsidéer som dittills hade dominerat gav vika för socialistiska tankar. Fackföreningarna började samla sig i större förbund, kollektivavtal blev vanligare som regleringsform och efter sekelskiftet 1900 allt oftare som rikstäckande uppgörelser.37 Arbetarnas fackföreningar gick 1898 samman i Landsorganisationen(LO), som skulle utveckla ett nära och komplicerat samarbete medSocialdemokratiska arbetarepartiet (SAP), grundat 1899. Som Gustav Olin påpekade visade de stora fackföreningarna dessutom sin styrka på ett hotfullt sätt, nämligen att inte komma överens med arbetsgivarna utan i stället utnyttja den rätt att lägga ned arbetet som uppstått då lösdriverilagarna ändrades 1885. Med strejk som medel försökte man att uppnå sina mål. 1898 var antalet strejker lika många som under hela 1880-talet och de tycktes i växande grad vara framgångsrika för arbetarna.38 Detta kollektiva hot mot stabiliteten i arbetslivet och samhället var ett nytt fenomen. Framgångsrika strejker talade för att även arbetsgivarna skulle samla sig i större organisationer. Många var tveksamma. Länge rådde ett ideologiskt motstånd mot kollektivavtal eftersom de dels ansågs stå i strid med liberala kontraktsidéer om individuella avtal, dels förknippades med socialism. Efter en tre dagars strejk för allmän rösträtt i maj 1902 bildades emellertidSvenska arbetsgivareföreningen(SAF). Nu började även arbetsgivarorganisationen växa i styrka och den strejkfrihet som i praktiken rådde sedan slutet av 1800-talet sattes på allvar i fråga. Klyftan växte mellan politikens efterfrågan och regelverkets utbud. De formella rättskällorna var som sagt inte till stor hjälp. Förordningarna om legohjon och näringsfrihet passade inte för en fri arbetsmarknad. De svenska domstolarna erbjöd inte vägledande praxis eller rättsprinciper, eftersom tvister om anställningsförhållanden och kollektivavtal sällan fördes till domstol. Inte heller de akademiskt lärda juristerna bidrog med något av värde. Med något undantag ägnade under 1900-talets första decennier svenska juristprofessorer på sin höjd ett marginellt intresse åt ett av samhällets mest brännande problem, arbetarfrågan.39 Man satt fast i en föråldrad rollbesättning, scenografi och dramaturgi; 30 gustav olin och den svenska arbetsrättens historia 36 Lindbom 1938; Gårdlund 1942, s. 263, 271, 290, 299; Taussi-Sjöberg 1981, s. 25-26, 149-150, 159160; Nygren 1981, s. 197. 37 Göransson 1988, s. 160-161. 38 Adlercreutz, A 1954, s. 314-330. 39 Göransson 1988, s. 169-170; Kumlien 2004, s. 234-247.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=