RSK 9

syn” är “omedelbart förankrat i den kristna gudstron, närmare bestämt i skapelsetron”. “Rättsmedvetandet” har sin utgångspunkt i detta krav. En teori som utgår från fixerade mänskliga “rättigheter” är inget effektivt skydd mot “rättens relativisering”, inte heller “någon abstrakt jämlikhetsteori, byggd på människovärdets grundval”. Rätten kan överhuvud taget inte konstrueras ”så att säga nedifrån, från bestämda mänskliga prerogativ”. Då relativiseras den lätt. Men de krav som utgår från skapelsetron “låter sig icke rubba”. Detta universella rättsmedvetande är “icke någon exklusivt kristen företeelse, intet kristet monopol”, det finns också bland människor “som icke vill bygga på kristen grund”. Kristendomen har inte skapat rättsmedvetandet. Men den har “avslöjat och klarlagt den verkliga innebörden av ‘skapelsens lag’” och detta “kvalificerade rättsmedvetande” får sitt “starka och orubbliga fäste i den kristna gudstron”.31 En jämförelse med situationen i Nederländerna, där Haagkonventionen också hade införlivats med landets lag, visar att blandade äktenskap mellan tyska medborgare inte kunde ingås där heller. Däremot vägrade nederländska myndigheter att använda “judisk” eller “arisk” som beteckningar för nederländska medborgare. Det offentliga klimatet var helt annorlunda, med debatter i parlamentet omedelbart efter det att Nürnberglagarna blivit kända. När det nederländska sändebudet i Stockholm i slutet av november  frågade den svenske utrikesministern hur den nya tyska lagen tillämpades i Sverige, fick han det signifikanta svaret att svenska myndigheter inte hade tagit ställning till lagen, men i praktiken accepterade den.32 Redan den september  ställde den nederländske parlamentsledamoten G. A. Boon, med anledning av de nya bestämmelserna i Tyska riket, en fråga i parlamentets andra kammare om ingående av äktenskap där i landet mellan tyska och nederländska personer. Av  Nederländerna – en jämförelse 31 Gustaf Aulén, Rättsmedvetandets grundval (Kirke og Kultur 51, 1945), 190 f., 195, 196. 32 UDA, R 34 B, E. de Nagell t. Exc. Sandler 1935 21/11; R 34 Ct V, F. Malmar t E. de Nagell 1935 21/12.

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=