RSK 9

Det fanns möjligheter för statsmakterna att agera på ett fördolt sätt. Eftersom många tyska flyktingar fruktade att deras personuppgifter från Tyska församlingen i Stockholm skulle lämnas vidare till tyska myndigheter, försökte de undgå att skrivas in i församlingen. I mars  uppmanades därför Mantalskontoret i en PM från Utrikesdepartementet att, som det hette, på grund av tekniska omständigheter, avbryta samarbetet med Tyska församlingen. Men först i januari  framlades en motion i riksdagen om avskaffande av den tvångsvisa anslutningen till de tyska församlingarna i Stockholm och Göteborg.15 Några motsvarande, fördolda aktioner rörande tillämpningen av raslagarna har dock inte kunnat spåras. Försöker vi sätta in frågan i ett bredare samhällssammanhang, får den en dyster relief. Det var just under åren ‒ som koalitionsregeringen Hansson-Bramstorp genomförde de socialpolitiska reformer, som gav Sverige internationellt rykte som socialt mönsterland. En handbok i modern politisk historia sätter “Välfärdsstaten” som rubrik över just denna period. Slagordet “folkhemmet” fick nu en reell innebörd,16 men inte för alla som vistades i det. Somliga förvägrades, som vi har sett, till och med att bilda ett eget hem, och det på grunder som allmänt ansågs främmande för svenskt rättsmedvetande. “Rättsmedvetande” var på-talet knappast ens ett omstritt begrepp. Vi har visserligen sett Karl Schlyter använda det, men professor Vilhelm Lundstedt och andra av den hägerströmska filosofin inspirerade jurister framställde värdenihilismen som den enda vetenskapligt möjliga hållningen. Det naturliga rättsmedvetandet “avslöjades”. Det gällde att befria rättsvetenskapen från metafysik och vidskepelse och förvandla den till – en naturvetenskap. Istället införde Lundstedt samhällsnyttan som bestämmande begrepp för lagens innebörd och dess tolkning. De så kallade Lundateologerna delade såväl den kritiska  15 Bohn 1997, 153 f. 16 Stig Hadenius m. fl., Sverige efter 1900. En modern politisk historia. Stockholm 199112, 128. Det “metafysiska” rättsmedvetandet

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=