En av de sista dagarna i juli kom ett förväntansfullt ungt par – Friedrich (Fritz) och Emma, 29respektive år gamla – in på pastorsexpeditionen i S:t Petri församling i Malmö för att ta ut lysning. De var tyska medborgare och hade sina papper i ordning, det vill säga intyg om äktenskapsledighet från tyska myndigheter och underskriven förklaring på intyg om äktenskapshinder i Tyskland. De tre obligatoriska lysningssöndagarna sattes ut till den , och augusti.2 Det fanns dock ett hotande moln. Medan Fritz var evangelisk-luthersk, var Emma, som det korrekt antecknades i lysningsboken, “mosaisk trosbekännare”. Sedan hösten var detta ett äktenskapshinder i Tyska riket, försåvitt den andra parten var av, som det hette, arisk börd. Men kontraktsprosten Albert Lysander tänkte lysa för dem i alla fall. För säkerhets skull skrev han genast till det svenska utrikesdepartementets rättsavdelning och berättade att hans avsikt var ”att om intet annat hinder möter än hennes judiska börd, utfärda lysning och lysningsbevis för borgerlig vigsel i Sverige. De ha varit förlovade i 5 år och då de nya lagarna i Tyskland oförväntat hindrat Raslagar och rättsmedvetande – 1 Se vidare Anders Jarlert, Judisk “ras” som äktenskapshinder i Sverige. Effekten av Nürnberglagarna i Svenska kyrkans statliga funktion som lysningsförrättare 1935–1945. 2006. 2 Att båda var närvarande, vilka papper de företedde, samt de utsatta lysningssöndagarna framgår av Malmö S:t Petri E I:14, 1936 nr 137 (MSA). ‒ 1
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=