RSK 9

 ra objektet och ger det form och mening, representerar det sanna varat, som utgör målet för sökandet av den vetenskapliga kunskapen. Erfarenhetskunskapen, som i sig inte kan vara föremål för vetenskapliga slutsatser, eftersom den är stadd i en ständig förändring, utgör således vägen och medlet till kunskapen om grunderna. Först får vi kunskap om det som är fattbart för våra sinnen, det empiriska eller a posteriori-kunskapen, ur vilket vi sedan hämtar det allmänna, d.v.s. a priori-kunskapen: All kunskap börjar med sinnesförnimmelser. Begrepp och definitioner är visserligen principer i syllogismen, men de är inte den yttersta kunskapskällan, som snarare utgörs av erfarandet. Aristoteles säger att utan sinnliga föreställningar kan själen inte tänka.28 I motsats till Platon tillmäter således Aristoteles den sinnliga kunskapen stor betydelse. Den sinnliga kunskapen är inte så opålitlig, som Platon hävdat. Aristoteles understryker att sinnena är alltid sanna. Istället är det de bedömningar eller slutsatser som grundar sig på erfarandet som kan vara felaktiga.29 Att jag som betraktare kan urskilja ett objekt med mina sinnen beror på att en causa efficiens verkar i det erfarna objektet. Verkansorsaken har dock inte uppfyllt sitt ändamål när det metafysiska varat uttryckt sig i tiden och rummet, utan den verkar ständigt i uttrycket och alla dess olika förändringsstadier. I annat fall skulle det vara omöjligt att förklara hur objektet fortsatt kan iakttagas. I detta sammanhang fungerar induktionen ( παγωγη) som en väg att bevisa att den genom den omedelbara iakttagelsen uppfattade formen är riktig och sann. Formen är visserligen inbäddad i objektvärldens sinnlighet, men kan genom det sinnliga iakttagandet hämDet är uppenbart att vi måste få kunskap om det allra första med hjälp av erfarandet.26 Det allmänna framgår alltid ur de enskilda tingen.27 26 Aristoteles, Analytica posteriora, 110 b 4. 27 Aristoteles, Nikomakiska etiken, 1143 b 4. 28 Aristoteles, De memoria, 449 b 30; De anima, 431 a 14. 29 Aristoteles, De anima, 427 b 12.

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=