interna kyrkorättsdebatten har präglats av det profana förvaltningsrättsliga perspektivet. Prästernas fackliga problem och andra arbetsmiljöfrågor har skymt vägen för en teologiserad kyrkorätt, baserad på kyrkans teologiskt grundade rättssystem. Den diskussionen har däremot – naturligt nog – ägt rum inom den romersk-katolska kyrkan, och särskilt efter det andra vatikankonciliet ‒, varit i hög grad levande.8 Den svenska kyrkan har upplevt tre viktiga rättsliga förändringar under -talets senare hälft, nämligen religionsfrihetslagstiftningen ,9 den nya kyrkolagen 10 samt lagen om trossamfund11 och lagen om svenska kyrkan,12 vilka trädde i kraft i samband med separationen mellan kyrka och stat. I samtliga fall har kyrkan här tvingats anpassa sig till politiska postulat, och först genom den nya grundlagskonstruktionen har kyrkan fått en autonom normgivningsmakt för sin verksamhet. Tillkomsten av den nya kyrkoordningen, som i dessa dagar fått sin första kommentar, innebär att vi för första gången sedan reformationen kan uppleva en autonom normbildning inom svenska kyrkan. En intressant förnyelse av kyrkoordningen utgör preamblarna till de olika kapitlen, vilka konsekvent har teologiserats. Det innebär att kyrkoordningens olika kapitel (om svenska kyrkan som ett evangelisk-lutherskt trossamfund, om församlingarna, stiften etc.) fått sin bibliska förklaring. Det är definitivt inte en avantgardistisk modenyck inom rättsvetenskapen som vi valt som tema för detta symposium. Det är tvärtom ett kunskapsområde som har fått allt större aktualitet och genomslagskraft. Diskurserna kring detta tema är, som jag ska visa, otaliga. När Jürgen Habermas erhöll de tyska bokhandlarnas fredspris höll 8 Med Joseph Ratzinger och Hans Küng som två viktiga representanter. 9 Religionsfrihetslag 26.101951 (SFS 1951:680). 10 Kyrkolag 29.4.1992 (SFS 1992:300). 11 Lag om trossamfund 26.11.1998 (SFS 1998:1593). 12 Lag om svenska kyrkan 26.11.1998. SFS 1998:1591). 3
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=