Vilhelm Lundstedt (-) var professor i civilrätt och romersk rätt i Uppsala -. Han var också under många år socialdemokratisk riksdagsman (ledamot av Andra kammaren åren -) och en framträdande debattör i aktuella frågor. Mötet med Hägerström och hans filosofi blev för Lundstedt av omvälvande betydelse. På kort tid förvandlades han till att bli en hängiven, ja fanatisk lärjunge till denne mästare. Lundstedts hela gärning skulle fortsättningsvis komma att helt gå i den Hägerströmska filosofins tecken. Gällde detta områden som hyresrätt eller skadeståndsrätt så gällde det i minst lika hög grad om folkrätten. På detta område var Lundstedt i skrift och tal ivrigt verksam. Till hans inlägg hörde förutom ett antal motioner och yttranden i Andra kammaren stridsskrifterna Superstition or rationality in action for peace? () och Folkrätten — en livsfara för folken (). Teserna är lätta att sammanfatta. Folkrätten vilade på grov vidskepelse. Men den utgjorde också ett överhängande hot mot freden och i själva verket mot all mänsklig civilisation. Vi skall nu utifrån i första hand Folkrätten — en livsfara för folken se hur Lundstedt utvecklade dessa sensationella ståndpunkter. En väsentlig tanke slog Lundstedt fast redan in början av sin skrift: “tron på folkrätten vilar på en dubbelförfalskning”.2 Det handlade om två “rättschimärer”, en inomstatlig och en mellanfolklig. Den inomstatliga rättschimären var den som Hägerström och hans lärjungar framför allt ägnat sina rättsfilosofiska ansträngningar åt att bekämpa. Den bestod enkelt uttryckt i föreställningen att lagstiftningen hade (och borde ha) någonting att göra med storheter som “rätt”, “rättvisa”, “rättigheter” och liknande, det vill säga i föreställningen om någon sorts ideell rätt till vilken den faktiskt fungerande rätten borde stå i något förhållande. Idén om en ideell rätt föreföll uppsalaskolans företrädare vara en illusion, ja en vidskepelse. Just idén om en särskild ideell verklighet vid sidan av den materiella i tid och rum 2 Folkrätten s. 7.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=