Landshövding Kruse avled i november . Hans efterträdare, juristen Gotthard Strijk, tog genast upp frågan om lappskatten och skrev till Kungl. Maj:t att den var för låg och att han redan hade utarbetat en plan för hur den skulle höjas. För att skaffa ytterligare underlag skulle han resa upp till Lappmarken i samband med häradstingen i början av .133 Han besökte åtminstone en del av tingen och skrev i april till Kungl. Maj:t att han “förmått lapparna att betala lite större skatt”.134 De som tidigare betalt två daler skulle i framtiden betala tre o.s.v. i samma proportion. Strijk menade också att han fördelat skatten mer rättvist mellan rika och fattiga samer. Han uppger att han tagit hjälp av pastor och lappfogde samt läns- och tolvmän. Han konstaterar att “mången äger mark över à milar i circumferents”, men som skattegrund ville Strijk främst lägga antalet renar. Strijks skattehöjning var inte mer än ett förslag och det måste behandlas av kammarkollegium. Näst Kungl. Maj:t var det den högsta och avgörande instansen både när det gällde beskattningens former och markens kamerala jordnatur. Kammarkollegiet var uppdelat i olika “kontor” för olika ärenden och landsdelar. Det tredje provinskontoret hade hand om Norrland. Där var Krister Trana kamrerare (en relativt hög tjänst).135 Den enda källan till ärendets första behandling i kollegiet är hans utförliga relation från . Trana begärde ett utlåtande om hur lappskatten var organiserad och dess bakgrund. Uppdraget gick till Zakarias Rechard, som hade en brokig bakgrund i förvaltningen. Som bokhållare i Viborg hade han inte levererat in någon räkenskap under fem år och blivit avsatt. Han hade degraderats till landsbokhållare i Västerbotten, men tydligen hållit sig kvar i Stockholm eftersom Trana skriver att han finns “här på kontoret”.137 133 Landshövdingarnas skrivelser till Kungl. Maj:t, Västerbottens län 23/12 1689, RA 134 Landshövdingarnas skrivelser till Kungl. Maj:t, Västerbottens län 6/4 1691, RA 135 Kleberg 1957, s 194. Trana adlades under namnet Tranehielm 1693. 136 Tryckt i Fellman IV 1915, s 215 ff. 137 Kleberg 1957, s 191.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=