RSK 8

utnyttja byns allmänningsjord var en stor fråga, liksom fiskerätten. Sin makt utövade byn genom byastämman eller byarätten. Det hände att byrättens utslag överklagades ända upp till Svea hovrätt.32 Byns domsrätt i vissa frågor var länge sanktionerad i svensk lag. Att ofreda den som var utskickad i byarättens ärenden räknades som ett brott mot offentlig myndighet.33 Dessa principer reglerades i kungliga beslut i mitten av-talet, men flera av dem hade gällt på mer informell basis under lång tid dessförinnan. Enligt den medeltida byggningabalken var byinnevånarnas rätt till jord indirekt. Vad de hade var en andelsrätt i byn. Efterhand utvecklas en rätt knuten till det enskilda hemmanet, men båda uppfattningarna om rätten till jorden levde kvar, inte sällan i konflikt med varandra. Här fanns en motsättning mellan de juridiska och de kamerala instanserna ända in på -talet. Lagen utgick från att byn ägde marken medan kamerala instanser betonade hemmanet eftersom det var skatteenhet.34 Byggningabalken i års lag baseras på principen om byns överordnade rätt. De förordningar  och  som reglerade storskiftets genomförande i den odlade bygden utgår också från att byn är en ägogemenskap.35 Kronan var väl bekant med dessa rättigheter hos den odlade bygdens byar vid den tid då den kom i kontakt med lappbyarna. Hanteringen av lappskatteland var en angelägenhet inom lappbyn. Tvister som berörde flera lappbyar gällde i regel gränser mellan byarna eller intrång. Det finns ett belägg för att en fråga om rätten att bruka land kunde sträcka sig över bygränsen, men det förfaller ha varit mycket ovanligt. Vid tinget i Arjeplog  klagade en same från Sörvästerbyn över att han inte hade höst- och sommarbetesland. Därför ville han vistas söder om Hornavan tillsammans med samerna från Semisjaurs lappby. Häradsrätten frågade ett antal samer från Semisjaur om hur de ställde sig till saken, men ingen ville avstå något land. Trots  32 Ehn 1991, s 39; Isaksson 1967, s 79 f 33 Thurgren 1872, s 169 34 Ågren 1997, s 64 ff 35 1734 års lag. BB Kap I; Ågren 1997, s 70

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=