-talet att den samiska rättskipningen “utgjorde fordom en verklig auktoriserad rätt för lapparna”. Men i Arjeplogs-trakten hade byrätterna blivit nedlagda. “Man ville draga allt under häradsrätten.”29 I kyrkoherde J A Nenséns anteckningar från Dorotea i mitten av- talet uppges att en då åldrig länsman “hade under sin tid blott haft två à tre syner hos lapparna i deras land, emedan de vanligen brukade vissa förståndiga gubbar såsom judicies i mål rörande gränser mellan deras land och vid arvsskiften”.30 Denna lapprätt var ett ursprungligt drag i det samiska samhället. Att grupper organiserar sig i byliknande samfund med ett regelverk och något slags styrelse är en grundläggande organisationsform i praktiskt taget alla mänskliga samhällen. När kronan började agera i Lappmarken blev den knappast förvånad över att möta ett bysamhälle. Sådana fanns sedan länge i den odlade bygden. En kort genomgång av hur byn i den odlade bygden var organiserad kan ge ett perspektiv på hur kronan uppfattade lappbyn. I den odlade bygden fastställde byagemenskapen vissa regler för medlemmarna, fällde domar och utdömde straff.31 Efterhand förde byarna en del ärenden till häradsrätten för att den skulle stadfästa exempelvis böter. De som blivit tillrättavisade började också överklaga byns domar till häradsrätten. Det ledde till att häradsrätter utformade regelsamlingar i samråd med byarna. Även länsstyrelsen och statsmakten på högsta nivå utövade sitt inflytande. Särskilt en statlig så kallad mönsterbyordning fick stort genomslag kombinerad med lokala föreskrifter. Bondbyarnas rättskipning gällde främst praktiska frågor i samband med resursutnyttjandet, d v s gärdsgårdar, diken, när och var boskapen skulle beta, tider för sådd och skörd etc. Hur respektive gårdar skulle 29 Læstadius 1833 s 305 30 Drake 1918, s 227 31 Se särskilt Isaksson 1967 (som behandlar Västerbottens kustbygder); Ehn 1991 Bondbyns makt
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=