Korpijaakko-Labba hävdade att lappskattelanden även kameralrättsligt varit skattejord.12 Vid en skattläggning skulle kronan ha satt mantal på landen och gjort dem till skatteobjekt på samma sätt som skatteböndernas jord i den odlade bygden. Hennes övergripande slutsats är att materialet bekräftar att samernas “rättsställning på det privaträttsliga planet motsvarat skattebondens rätt till jorden, och det kameralrättsliga materialet bekräftar dessa slutsatser på sitt område”.13 Nils Johan Päiviö kom till samma resultat i en mer begränsad undersökning .14 Högsta domstolens referent i skattefjällsmålet var Bertil Bengtsson. Han uppmärksammade Korpijaakko-Labbas avhandling innan den översatts till svenska och skrev en artikel om den.15 Han underströk att HD inte tagit ställning till skattelandens kamerala jordnatur norr om Jämtland och menade att problemet hamnat i ett helt nytt läge efter Korpijaakko-Labbas avhandling. Om samer - lappbyar eller individer - hade skattemannarätt till sina land vid-talets slut kan års påbud inte ha varit tillämpligt på dem. Bengtsson återkommed ungefär samma argument i en artikel , där han också påpekade att ingen tycks ha tvivlat på att lappskattelanden var krono vid- talets mitt. Korpijaakko-Labba avslutar sin undersökning omkring . Hur lappskattelandens rättsliga status förändrades under de mellanliggande åren var fortfarande outrett, enligt Bengtsson.16 Vissa antydningar om vad som skedde finns i kulturgeografen Erik Bylunds avhandling om Pite lappmark från . Han visade där att landshövdingeämbetet bestämt hävdade att lappskattelanden var krono på -talet. Därför måste häradsrätterna lämna över all beslutanderätt över dem till landshövdingen.17 Bylund redogör också 12 Det innebär att samerna fått skattemannarätt till jorden genom att betala skatt för den på samma villkor som skattebönderna. 13 A.a., s 454 14 Päiviö 2000 15 Bengtsson 1990 16 Bengtsson 1994 17 Bylund 1956, s 231 ff; dens. 1963
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=