Att stadgan beslutades i högsta instans betydde inte att den genomfördes i praktiken. Snart kom invändningar som bromsade tillämpningen och så småningom ledde till att hela stadgan upphävdes. Landshövdingen i Norrbotten anhöll om att avvittringen i lappmarken skulle inhiberas till dess kustbygden hade avvittrats färdigt. Definitivt avbröts avvittringen i Lule lappmark genom ett kungligt brev .304 Den officiella motiveringen var brist på pengar.305 De följande åren gjordes en del försök att vidareutveckla avvittringsstadgan för Lule lappmark, men de fick inget gehör.306 Man kan inte utesluta att brist på medel till lantmätare var en av anledningarna till att avvittringen avbröts. Men det viktigaste skälet var att nya intressen hade börjat göra sig gällande. I ett memorial skrev Norrbottens landshövding P HWidmarkatt kronan inte hade insett vad skogen i Lappmarken kunde bli värd. Därför skulle års avvittringsstadga ersättas av en ny stadga där man inte borde dela ut så mycket skog till nybyggarna utan reservera större arealer för kronans räkning. Man måste också gardera sig bättre så att inte bolag kom över skog med tvivelaktiga metoder. Widmark lät trycka sitt memorial som också innehöll ekonomiska och statistiska upplysningar om Norrbottens län, med särskild hänsyn till skogstillgångarna. Skriften fick stort inflytande på statens skogspolitik i övre Norrland.307 Redan samma år utfärdade Kungl. Maj:t en skrivelse som gick ut på att man skulle disponera de marker som inte anslagits till hemman som kronoparker under allmän förvaltning.308 Widmarks synpunkter fick instämmanden från lantmäteristyrelsen, kammarkollegium och civilministern.309 Stadgan inhiberas 304Almquist 1928a, s 480 305 Ibid. 306 Ibid. 307 Widmark 1860 308Almquist 1928, s 479 309Statsrådsprotokoll over civilärenden 1861, 28/12 n:o 25, RA
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=