Kommittéledamöterna hade tydligen påverkats av Robsons insikt om att samerna skulle bli den bästa transportresursen för Gällivaremalmen. Därför kom det ett mjukare förslag än tidigare från Norrbotten. Vid avvittringen skulle man avskilja områden som reserverades för samernas renbete. De skulle inte få trängas ut från “deras hemland”. Därför ville kommittén göra ett slags skiftesförrättning. Marken skulle avgränsas mellan nybyggen och renbetesmark och efter avvittringssammanträden skulle lantmätaren komma med ett förslag på hur fördelningen skulle se ut. Men lappskattelanden borde avskaffas helt. Änkor och barn borde avhysas från landen efter den manlige innehavarens död. Kungl. Maj:t utfärdade avvittringsstadgan för Lule lappmark december . Där följdes det norrbottniska förslaget om att lappskattelanden helt skulle avskaffas. Detta är det första beslut om lappskattelanden som tagits på högsta nivå, d v s av Kungl. Maj:t. Avvittringsstadgan infördes i svensk författningssamling och i tryckta lagsamlingar.303 Ett av stadgans syften anges vara att “urskilja och bestämma” de delar av Lule lappmark där man inte fick anlägga nybyggen “utan lappallmogen skall äga oinskränkt rätt till bete för sina renar”. Lantmätarna skulle utreda vilka “delar av socknen må vara mest behövliga till bete åt renar och mindre förmånliga för nybyggesanläggningar”. Inom de områden som blev anslagna till renbete skulle lappallmogen begagna betet samfällt. De som hade fått inrymning på skatteland av länsstyrelsen skulle få behålla landen till “den nuvarande innehavarens avgång”. Sedan skulle sådan rätt upphöra om inte annat stadgades. Den norrbottniska kommitténs formulering om att änkor och barn skulle avhysas från landen togs inte med i stadgan. Samer skulle även få beta sina renar på odisponerade kronomarker som inte reserverats för dem vid avvittringen, men de områdena kunde upplåtas till nybyggen “när så lämpligt finnes”. Det underströks också att byar och hemman inte hade optionsrätt på någon mark eftersom deras områden inte tidigare hade varit avgränsade i skog och utmark. 303 Tryckt i bl. a. Ekström 1862, s 81 ff
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=