Detta innebar att samer kunde ta upp nybyggen på samma villkor som inflyttade nybyggare. Å andra sidan hade samer redan ensamrätt till resurserna på sina lappskatteland. Plakatet inledde en utveckling där förhållandet mellan nybyggen och lappskatteland blev flytande under drygt ett sekel. Många samer anlade ett nybygge på sitt lappskatteland, men fortsatte att betala lappskatt. Nybygget var skattefritt i (oftast) - år mot att man fullgjorde vissa odlings- och byggnadsskyldigheter. Därefter förekom det inte sällan att renskötaren/nybyggaren betalade både lappskatt och nybyggesskatt. Då var det lättare att skydda området från intrång av andra. Liknande manövrer gjordes också av ickesamer som kom över ett lappskatteland, främst genom giftermål med en samekvinna. Det förekom också att personer med svenskt ursprung blev renskötare och uppgick i den samiska befolkningen.238 Flera insyningar gjordes på ren spekulation i syfte att sälja immissionsbrevet. En man (av samiskt ursprung) synade in flera nybyggen i Pite lappmark och reste runt som ett slags gårdfarihandlare i nybyggesrätter. Det var inte ovanligt att en same hade nötboskap och viss odling på sitt lappskatteland i flera år innan han insynade ett nybygge.239 En annan variant var att en renskötare som insynat ett nybygge fortsatte med enbart renskötsel under lång tid utan att bry sig om sina plikter som nybyggare. (Då skulle han förlora nybygget, men tillsynen och tillämpningen av föreskriften var sällan särskilt noggrann.) Far och son kunde bruka ett område tillsammans med både ren- och nötboskapsskötsel. Fadern stod för lappskatten, sonen för nybyggesskatten. Nybyggarnas största tillgång var ofta en renhjord. Ibland skötte de den själva, ibland fanns den som skötesrenar hos någon annan. Mot den bakgrunden är det inte förvånande att de forskare som försökt att tränga in i förhållandena i Lappmarken omkring år haft svårt att klargöra skillnaden mellan renskötare och nybyggare. Erik Bylund använder begreppen “lapskt” och “svenskt”, men för- 238Hultblad 1968, s 163 239 Se till exempel Læstadius 1833, s 210, 246, 404
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=