RSK 7

Cudworth) och framstående svenskar som Johannes Bureus,59 Johan Skytte och inte minst Georg Stiernhielm.60 Om man omfattade föreställningar som dessa var man i regel också övertygad om Zamolxis historiska existens och hans betydelse. Zamolxis nämns ofta tillsammans med Dicaeneus (eller Dicenaeus) och Zeuta, vilka skulle ha varit andra visa getiska män, som stiftat kloka lagar. Johannes Loccenius (-), lysande tyskbördig humanist och professor Skytteanus, tvekade inte. Goterna, eller geterna, drog in i Dacien, Thrakien och Moesien, säger han i sitt lärda verk Antiquitates (), och där hade de Zamolxis både som konung och som vishetslärare, och han var Pythagoras’ lärjunge: in Daciam, Thraciam et Moesiam concessisse Gothos vel Getas, ibique Zamolxen regem et simul sapientiae doctorem habuisse, qui erat Pythagorae discipulus.61 Olof Verelius (-), fornforskare och professor antiquitatum, nämner också de getiska lärarna och lagstiftarna Zamolxis och Zeuta, sommeddelade goda seder och regler åt geterna, d.v.s. goterna: Isto autem seculorum decursu, non reges tantum et Heroas, sed etiam sapientiae magistros habuerunt, quales Zamolxis, Zeuta aliique, qui honestatis disciplina et virtutis praeceptis animos ipsorum imbuebant.62 Carl Lundius (-), professor juris Romani et Suetici i Uppsala, publicerade till och med en liten skrift om Zamolxis, geternas förste lagstiftare (Zamolxis, primus Getarum legislator, ). Större delen av Sveriges lärda elit var tydligen övertygad om att Zamolxis och de andra var historiska personer och att de verkligen hade stiftat lagar för goterna. Så icke vår stadige dalkarl Johan Stiernhöök! I De jure ... (I:I, sid. f.) deklarerar han frankt att allt det här är nonsens. Kronologien går inte ihop, det finns ingen grund för identifikationen av geterna med goterna, alltihop är fantasier och det finns ingen anled-  59 Se Sten Lindroth, Paracelsismen i Sverige, sid. 183 ff. 60 Se Johan Nordström, Georg Stiernhielm. Filosofiska fragment, passim. 61 Antiqutatum libri tres, sid. 6. 62 Epitome, sid. 201.

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=