I denna omvälvande utveckling tog kvinnorna del i den enskilda hushållningen, och de övertog ansvaret för familj och egendom, när männen icke var hemma eller hade gått hädan. Som ogifta stod de under sina fäders förmynderskap, och detta övertogs, vid faderns död av bröderna eller nära manliga anhöriga. När dottern giftes bort blev det maken, som övertog förmynderskapet, och hustrun kunde endast i undantagsfall uppnå att få detta upphävt och att därmed själv råda över sin egendom. För henne innebar makens död, att hon i rättsligt avseende stod fri och myndig, och några visade då duglighet att övertaga jordbruk eller handel och därmed förmåga att sörja för sig själv och barnen. De flesta stod emellertid vid makens död utan varaktig försörjning. Även om föräldrarna icke gav sina döttrar möjlighet till utbildning, likvärdig med sönernas, blev de genom uppfostran och deltagande i hushållningen rustade att bilda familj - låt vara på lagens betingelser och inom hustavlans ram. I likpredikan vid jordfästningen prisas den avlidna makan för gudfruktighet, underdånighet och fruktsamhet och någon gång för sångröst eller dejlighet. Sällan sägs något om, vad hon betytt i hemmet och aldrig vad hennes härkomst och ekonomiska resurser inneburit för makens karriär och sociala ställning. I det verkliga livet var det icke mannen ensam, som styrde i hemmet och planerade för barnens framtid, deras yrkesval och familjebildning. Båda makarna visste väl, vad uppfostran och utbildning betydde, hur förbindelser med släkt och vänner kunde komma till nytta och vad äktenskapet kunde innebära för trygghet och framtid. Samtidigt insåg de båda, att denna framtid kunde förändras av yttre händelser alltifrån sjukdom och missfall till statsmaktens pålagor och kunglig nåd - för att icke tala om misshälligheter inom familjen och släkten på ömse håll. Den ogifta kvinnan blev ofta beroende av sina anhöriga, och änkan kunde sällan bevara sin sociala position utan att ingå nytt äktenskap. Många av dem drevs därför till giftermål för att få trygghet för sig och sina barn. Man var också på socknen angelägen om, att de efter-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=