RSK 3

aiieiel.''' I5ara i undantagsfall gav landskapslagarna kungen rätten till en tredjedel a\ böterna for incest." I kung Magnus l^rikssons båda lagar kan inan märka \ issa t\ dliga förfh ttningar frän kvrklig till världslig domsrätt. Äktenskapsbrottet, som i landskapslagarna påträffas i k\rkobalkarna, formulerades i lands- och stadslagen som mål som skulle behandlas i världsliga domstolar. Dessutom ansågs bigami tillhöra de xärldsliga domstolarna. .Men ifall domstolen dömde den skvldige till böter skulle en fjärdedel a\ bfnessumman gä till biskopen. Detta \ isar art saken ansågs tillhöra dels den k\’rkliga, dels den \ ärldsliga jurisdiktionen.''' 1 Magnus lAikssons dom i tvistemålet mellan ärkebiskop Hemming och Stockholms stad konstateras det att staden skulle döma horsbrott \ars böter tar fvrtio marker. Stadens tjänstemän skulle även uppbära ärkebiskopens Unt, se.\ marker, men genast ö\ erlämna den till honom.' f ast Magnus lAikssons stadslag bara nämnde att de fvrtio markers böterna för äktenskapsbrott delades som vanligt till treskifte, bek kt rkan ännu tretton marker och åtta örtuger som sin andel. "' Denna summa kan måhända anses som kompensation eller kompromiss, eftersomdessa brott numera behandlades a\ en \ ärldslig i stället för kvrklig domstol. 1 mitten av 1400-talet flvttades dessa brott mer twlligt ö\ er till de \ ärldsliga domstolarna. Detta skedde först genom en stadga från i4;^y som baserade sig pä riksrådets, klerus' och riddarskapets beslut. Denna stadga behandlade sådana hiigmålsbrott, som krä\ de uppenbar skrift, och dessa a\delades i tre grupper. Till gruppen som tillhörde \ ärldsliga domstolar, eller "Werldswald", hörde mord, dråp och tidelag, eftersomde ansågs vara "af sigh sielffwe olofflige ock altijdh forbodne" och ä\en fanns uttrvckta i lagböckerna, l ill den andra gruppen hörde brott \ ars siraii (j)/ic/jt) inte \ ar uttr\ cka i lagböckerna, d ill 92

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=