att rådstugurätten inte fick diiina i äktenskapsinål, eftcrsoiii dessa tillliörde k\Tkans jurisdiktion. Stadens tjänstemän \ ar inte heller tillåtna att röra klerker eller deras egendom\ are sig på grund a\’ skulder eller hrott. Staden kunde dock fängsla dessa omde hade tagits på har gärning, men de kriminella måste med det snaraste upplåtas till ärkehiskopen eller hans representant."’ 1'a.stän både stadslagen och landslagarna erkände kyrkans asylrätt hade det funnits \ issa spänningar i detta accepterande. Ibland respekterade pri\ atpersoner inte denna rätt och städerna \ ar knappast niijda med att dess försök art häkta farliga kriminella kunde gå om intet på grund a\ k\rkornas och klostrens rättigheter. 1 slutet av 1400-talet påstod Stockholms stad att den a\ det kungliga rådet fatt ett pri\ ilegiumsomgjorde ett undantag i den kyrkliga asylrätten. De som hade dcklat någon "meth föracht" kunde inte krä\a asylrätt i kloster, utan i sådana fall kunde de utan vidare häktas, vid heho\ med våld, och ställas inför rätta för sitt hrott.'’ Under t\ å århundraden, från början a\’ i^oo-talet till början a\’ i>ootalet, begränsade den \ ärldsliga makten kx rkans jurisdiktionella makt genom att fl\ tta \ issa se.xuella brottmål från de kvrkliga domstolarna till dess egna ting. löiligt landskapslagarnas kyrkobalkar tillhörde hland annat tidelag, incest och äktenskapsbrott den kvrkliga jurisdiktionen och målen behandlades på hiskopsting. Det bör ändå observeras att \ issa landskapslagars kyrkobalkar ansåg art äktenskaps- och tidelagsbrott tillhtirde både kungens och k\ rkan.s domän eftersom båda parterna tilldelades \ ar sin del av sakören.'- "fill e.xempel påstod L\dekini e.xcerpter, skrivna troligen i början a\ ^oo-ralet," att för enkelt hor skulle både kungen och biskopen få toK örar \ ar. l'\’rtio marker skulle bötas för dubbelt hor: nio marker till målsäganden och häradet, men biskopens tre marker drogs a\' från kungens nio markers 91
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=