oskar mossberg i formularprocessen var mindre betungande än i den tidigare legisaktionsprocessen. Bland annat därför att det fanns fler tillgängliga aktioner, men också som en följd av att pretorn getts kompetens att såväl extensivt tolka och genom analogitillämpningar utsträcka tillämpligheten av befintliga formulär, som att i sina edikt ge ut nya formulär för fall som inte täcktes av redan befintliga sådana (actiones in factum).445 På grund av denna aktivitet skedde en väsentlig del av den romerska rättsutvecklingen genom pretorns försorg.446 Processen var indelad i två steg. Först inställde sig käranden och svaranden, på kärandens initiativ, hos pretorn, som genomförde en slags preliminär prövning av målet, under förfarandet in iure, för att se om det fanns skäl att gå vidare, så att käranden borde ges en actio (actionem dare).447 Om så bedömdes vara fallet utsåg pretorn en domare, iudex, som vanligen torde ha varit en lekman,448 och valde eller formulerade i samråd med parterna en för tvisten tillämplig formula,449 vilken var normerande för processen hos iudex (förfarandet apud iudicem).450 Om formulan under in iure-förfarandet togs rakt av, ur ett färdig ”album”, vilket torde varit det vanliga, kallas den actio directa.451 Om en befintlig formula ändrades och pretorn meddelade en för den enskilda saken anpassad talan, kallades denna actio utile.452 151 domsaga över staden och romerska medborgare, och praetor peregrinus, som dömde i tvister där utlänningar (peregriner) var inblandade. 444 Se om edikten, t ex Kaser & Knütel, Romersk privaträtt s. 555 f, 576 ff och s. 54. 445 Jfr Lindblom, Processhinder s 43 ff, särskilt s 46 f; Kaser & Knütel, Romersk privaträtt s. 570 ff, och s. 360 ff samt Mousourakis, Fundamentals of Roman Private Law s 317 ff. 446 Jfr t ex Mousourakis, Fundamentals of Roman Private Law s 25 ff samt Kaser & Knütel, Romersk privaträtt s. 51 ff. 447 En mycket slarvig jämförelse kan göras med rättegångsbalkens regler om avvisning av talan som är uppenbart ogrundad. 448 Annorlunda: Tellegen-Couperus, The Role of the Judge in the Formulary Procedure, Journal of Legal History 2001 (vol 22) s 1 ff, se ssk s 3 f för hennes argument. 449 Kaser & Knütel, Romersk privaträtt s 558 450 Lindblom, Processhinder s. 48:”Formulan var för judex ungefär vad lagtexten är för en domare i modern tid.” Jfr även (eller dock) Tellegen-Couperus, The Role of the Judge in the Formulary Procedure s 1 ff som argumenterar för att domaren hade en större roll än vad som brukat antas. 451 Directa förekom i två motsatspar, dels det ovan presenterade directa–utile, dels som benämning på åt vilket håll i ett avtalsförhållande en talan riktades, exempelvis kallas huvudmannens talan mot negotiorum gestor actio negotiorum gestio directa, medan talan i motsatt riktning kallas actio negotiorum gestio contraria. Jfr t ex Kaser & Knütel, Romersk privaträtt s 359 f; Metzger, An Outline of Roman Civil Procedure s 23. 452 Se strax ovan, och jfr Lindblom, Processhinder s 47 f samt Kaser & Knütel, Romersk privaträtt s 576 ff som innehåller många exempel på actioner och deras formulär.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=